- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
135

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska panoptikon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA PANOPTIKON

Nu var han inom skotthåll. Han kände sin bössa och kände sig själv.
Han hade satt kula i kula på femtio steg en gång, när de haft kalas på
Trutkobben och i fyllan och villan velat visa sin bössas utmärkta
egenskaper - för att inte tala om den egna nykterheten - så nog kunde han
klara den här saken.

Nej - nu vågade han inte krypa längre. Det blev tallriksis och det
började klinga av kanterna, som bräcktes. Nu tog han sikte i Guds namn

- noga och väl - och brakade loss.

Sälen rörde sig icke. Men skottet ekade förfärande utöver vidderna.
Han reste sig upp. Sälen låg kvar. Men därborta på det bruna flaket blev
det ett liv. Hundra sälar störtade sig i havet.

österlund sprang fram till sin säl. Men sälen var ingen säl. Det var
en tunna, stor som ett fotogenfat, eller större, infrusen i isen. Men den
såg även på nära håll ut som rundningen av en fet gråsäl, som sover
djupt och lugnt i solgasset. Kulan satt där emellertid - mitt i tunnan.
Han tittade i kulhålet. Det såg ut som späck innanför, österlund tog fram
kniven och fick fram en bit av innehållet, luktade, smakade, smackade.
Och så satte han sig på isen och såg fruktansvärt enfaldig ut. Fatet
innehöll vax.

österlunds första känsla var besvikelse. Han hade velat ha en säl. Men
medan han fortfarande satt på isen och övertänkte sin ställning, fann han
att ett vaxfat på bortåt 200 kilo - och hans beräkning var inte alis dum

- var mycket mera värt än en säl. Samtidigt beräknade han, att man
från fyren observerat hans jaktutflykt. Han var icke väl sedd av en ung
glop till fyrbiträde. Alltså måste han anmäla sitt fynd och låta det
komma på tullauktion. Vid en auktion på denna långt från ali ära och
redlighet belägna fyrplats var det icke troligt att många skulle bjuda över
honom, om han ville ha sitt rättfångna byte själv. Alltså fanns här
möjligheter till förtjänst. Han började hugga loss fatet, och med klokt
användande av skridstång och harpunlina fick han efter mycket besvär upp

J35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adelpsb/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free