- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
136

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska panoptikon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA PANOPTIKON

det på isen. Det blev ett hårt arbete, och först i skymningen hade han
vaxet i sin sjöbod. Hans mamma skällde och kokade kaffe, medan han
gjorde överslag och beräkningar. Han fann att det var klokast att resa
till Stockholm och själv sälja vaxet. Hans semester skulle infalla i juni.
Han hade icke varit i Stockholm sedan han på skonaren Blixten som
femton års pojke skickats i land några dagar under detta stolta fartygs
uppehåll i huvudstaden för att köpa mat. Och misslyckats. Och fått stryk
av kocken och styrman och kapten. Hans minnen från stån voro alltså
icke vidare ljuva. Men nu var han en statens tjänsteman med lön och
semester på fjorton dagar. Alltså skulle han resa dit och göra en affär
på samma gång som han för en gångs skull i sitt liv ville roa sig.

Hans vax var fint. Han fick betala det på tullauktionen med ganska
dyra pengar. Det var ryskt vax - ty en tullnär kunde avläsa de bokstäver
som prydde fatet. Ryssarna producera mycket vax för ljus i sina kyrkor
och det här var kyrkvax, det svor tullmannen på. Fatet var värt en
förmögenhet och österlund hade fått det för billigt. Men nu skulle han inte
vara dum, när han kom till stån. Han skulle hålla på vaxet i det längsta
och inte låta lura sig. Ty Stockholm var fullt av bovar och rackare, som
begagnade sig av okunnigheten hos en man, som egentligen aldrig sett
något annat än Trutkobben, fast han hunnit till den mogna åldern av
femtiofem år.

Värst var det för österlund att skiljas från sin mamma. Men han tog
löfte av den övriga fyrbetjäningen att hon skulle få daglig tillsyn -
kafferep var dag och besök flera gånger om dan. Han skulle köpa presenter
åt gumman. En äkta schal skulle hon ha och en hatt, lika vacker och
vackrare än den som lotskaptenens fru hade haft när hon kom till
Trutkobben i somras. Och så skulle hon få en käpp med silverkrycka på i
stället för hasselpåken hon gick omkring och stötte med. Och en brosch
och en ny psalmbok. Ty Österlund hade lagt av litet pengar under årens

J136

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adelpsb/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free