- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
137

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska panoptikon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA PANOPTIKON

lopp. Supit litet hade han ju, men brännvinet gör ingen statstjänare
fattig, ty det är billigt. För resten hade gumman haft hand om kaggen och
egentligen bara serverat den obligatoriska morgonkasken, som en karl
behöver. Och han skulle ju vara borta bara fjorton dar.

Österlund reste med lotskuttern, som varje månad kom till
Trutkobben med fotogen och post och mat och alla nödvändigheter. Hans
vax-tunna stod fint surrad på backen och på densamma satt han själv med
oro i hjärtat för mamma men med nyfiken glädje vid tanken på
huvudstadens härlighet och den stora affär han skulle göra. I en nysydd ficka
på västens insida hade han sin välförsedda plånbok. Han var klädd i
uniform och såg vederhäftig och sjövild ut med sitt stora röda skägg och
sina sjöblå ögon. Mamma hade virkat muddar åt honom med blå och
röda kanter. Sådana begagnades i hennes ungdom till helgdagsdräkt. De
gjorde sig icke riktigt bra till uniformen. Men mamma hade gjort dem
och därför fingo de sitta kvar.

Österlund kom till Stockholm, fick sin vaxtunna lämpad i land och
fraktad till ett magasin vid Rosenvik. Själv fick han bo ombord på lotskuttern
tills vidare, och nu gav han sig ut i världsvimlet.

Stockholm var nytt för honom. Han var gammal ungkarl och hade
-kan man säga - hittills bara hängt sin mamma i kjolarna. Nu kom
storstaden med alla farligheter och lockelser och grep honom som en
tusen-armad polyp. Han behövde inte länge gå ensam. På Skeppsbron, vid
Sjöbergs plan, på Söder och på Djurgården träffade han bekanta, som
besökt Trutkobben och varit hans gäster. Han träffade gamla
skeppskamrater - somliga som sjåade och somliga som hållit sig uppe - och han
umgicks med dem. Men han svinade inte ner sig, ty han hade aktning för
sin uniform, den han ständigt bar. Men festade gjorde han. Han gick
på Mässingsstången och Freden och Vega och åt stora biffstekar med
mycket lök och tog stora supar. Och mitt i hans röda skägg stod dagen

137

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adelpsb/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free