Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagsgubbar och andra - Påboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PÅBODA
efter ditt eget abdomen och hällt syndetikon på den.
Jag har följt din karriär och genomskådat dig, Alfred!
Minns, hur du valdes, en ung och frireligiös liten Pettson,
nere i Kalmar län, Södra Möre, vars härliga trakter
jag gick igenom, då du, fylld av den Helige Ande,
slutade tugga snus och började med politiken!
Än jag minnes ditt jungfrutal och ditt väldiga skall på
statsutskottet och hur du blev pamp i framstegspartiet,
ävlades, jävlades, steg och svällde och rakade slutligt
ner i Lundebergs ministär som jordbruksminister.
Kort blev glädjen, men när Kalle Staaff kvitterat sin æra,
åkte du in som minister igen. Du kunde ha blivit
statsminister, om ej du märkt din egen begränsning.
Kära Petersson, tack att du skötte dig då som du borde,
och att du Lindman gav plats. Men förslaget i rösträttsfrågan
skrev du ju inte själv? Din hand på hjärtat, o Alfred!
Viserligen är du en pamp och jävligt begåvad,
men det finns gränser för dig också. Borgmästare Geijer
nere i Trelleborg och Gustaf Gustafsson, han — som
spridde bildning i ohygglig grad i Östgötalandet
som redaktör för sin Correspondent - ju skrevo det åt dig?
Petersson, Petersson, ångra och tänk och blygs och bete dig
som den du verkligen är, en smålänning, tagen från plogen!
Men vi kunde du icke bli vän med den hygglige Lindman?
Paragraf 46 i riksdagsordningen var det,
listigt skriven och lumpet och lömskt formulerad, men galet
tänkt, som släppte ett groende frö till tvedräkt ibland er!
Påboda, gamle agrar, och Du, vår Nelson i Sverige,
Lindman, tagen varandra i hand och beseglen ånyo
brorskålen, föreslagen en gång av den äldste ibland er!
Landshövding måste Påboda bli. Jag givit mig fanken
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
