Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad folket väntar af den nya representationen 3
punkten. Men fullt utbildadt framträder partiet först
efter Carl XV:s tronbestigning då en hittills okänd grad
af förtroende och vänskaplighet uppstod mellan partiet
och den »bästa bland ministärer». Denna ministär fick
det ryktet att vara den mest konstitutionella, vi någonsin
ägt, ej så mycket därför att den skulle visat sig
synnerligen mera öm, än dess föregångare, om folkets och
riksdagens rättigheter, utan hufvudsakligen därför, att den
till sin egen fördel begränsade det under Oscar florerande
»allena-styrandet» samt införde en ministerstyretse, ehuru
här i landet ministerstyrelsens förutsättningar ej finnas
till — åtminstone ej funnos till, medan ståndsriksdagen
ännu bestod. Det skall ej bestridas, att i flere
hänseenden samhällsutvecklingen gick framåt under denna
samverkan mellan regering och representation, särdeles i
materiellt hänseende. Men å andra sidan visade det
rådande partiet en i hög grad klandervärd slapphet och
undfallenhet i många fall. De prisade kommunallagarne
med sitt penningvälde utgöra ett bland de talrika bevisen
därpå, att partiet ofta nog lade mera vikt vid, att en
reform genomfördes, än hvad den innehöll. Högsta målet
för partiets sträfvanden var emellertid
representationsreformen; för detta ändamål befästade man med sådan
ifver ministärens ställning, att man bortkastade åtskilliga
af sina bästa vapen. Med regeringens kraftiga bistånd
vann man 1865 den efterlängtade segern. Hvad man
sedan ämnade företaga, därom lämnade sista riksdagen
fullt tillräckliga upplysningar.
När man ser, huru alla de å sista riksdagen gjorda
försöken, att verkligen gå kraftfullt framåt från den nya
ståndpunkten, strandade mot de gammal-liberalas
räddhåga, kan man ej längre betvifla, att deras tid är förbi.
För den begynnelse till sparsamhet, som nu är gjord, har
man väsentligen landtmanna-oppositionen att tacka.
Bemödandena att något inskränka byråkratien, att reformera
kommunallagstiftningen, att i folkundervisningsfrågan
komma från ord till sak — allt detta bemöttes af det
gammal-liberala partiet så, som om reform förslagen hade
blifvit framställda på ett språk, hvilket de ej förstå. Deras
program är tydligen uttömdt; partiet själft är en kropp,
ur hvilken själen flytt, om det ock genom galvaniska
konster kan bringas i en rörelse, som härmar lifvets
yttringar.
Att kasta ett sådant parti ur sadeln, därtill behöfves
ej numerisk öfverlägsenhet. Därtill fordras först och
främst klara, noga bestämda syftemål. Därtill fordras en
fast partiorganisation, ej en sådan, som blindt lyder en
partichef, hvilken åtager sig besväret att tänka på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
