Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
adolf hedin
III.
Ämbetsmannaväldet i Sverige.
Vi öfvergå nu till att i enskildheter skärskåda de
uppgifter, som böra utgöra hufvudpunkter i ett ny-liberalt
partis program. Att med uttömmande fullständighet
behandla detta ämne inom omfånget af några bref, är —
af skäl, som enhvar lätt inser — en omöjlighet. Vi göra
början med byråkratien eller ämbetsmannaväldet. Detta
är ej tillfälligt eller oafsiktligt: bland hufvudpunkterna
träffa vi nämligen i detta ämne den hufvudsakligaste.
Att en ganska allmän mening redan är förhanden
om den otillbörliga utsträckning, ämbetsmannaväldet i
Sverige innehar, därå tarfvas intet annat bevis, än den
städse växande mängden af yrkanden och förslag — bland
andra å sista riksdagen — om inskränkning af
ämbetsmännens antal. Men hur rotadt det onda är, som i dessa
förslag angripes, därom bära de själfva äfven i det
hänseendet vittnesbörd, att de i allmänhet utgå ifrån och
lägga hufvudvikten å en synpunkt som, hur betydelsefull
den må vara, dock ej är den förnämsta. De framhålla
nämligen först och främst behofvet af sparsamhet med
statsmedlen. Vi äro de sista att neka giltigheten af detta
skäl för en inskränkning af byråkratien, men det viktigaste
är det dock ej.
Nej, den främsta grunden för ämbetsmannaväldets
begränsande är behofvet att minska det onda, som
norrmännen pläga kalla »regjereri», eller denna
myndigheternas allestädes närvarande inblandning i äfven den mest
privata verksamhet. Byråkratiens småfnaskiga
formaliteter, dessa ändlösa skrifverier, dessa reglementerade
omsvep, som i de flesta fall utan ringaste gagn förorsaka
medborgarne onödig tidsspillan och kostnad, samt
dessutom ej så sällan användas för att godtyckligt trakassera
misshagliga personer — detta utgör ett samhällsondt af
den mest ingripande beskaffenhet. Det förlamar och
nedtrycker den medborgerliga verksamheten, den enskildes
initiativ, hvilka dock för samhällets framåtskridande torde
vara något viktigare än den ämbetsmannaverksamhet,
hvars förnämsta vittnesbörd är en dryg —
expeditionslösen. Det har funnits en tid, då aktningen för
statsmakten, laglydnaden, ordningskänslan ej voro så allmänt
utbredda och rotfästade som nu. Fordom ansåg ock
staten nödigt att göra sig till förmyndare för den
enskilde medborgaren i hans handel och vandel. Bildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
