Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad folket väntar af den nya representationen 9
var ock då väsentligen samlad inom ämbetsmännens
leder, och man kände ej då den kraft — associationen —
hvilken nu låter de enskilde lämpligast åtaga sig
besörjandet af många intressen, hvilka då endast staten
mäktade tillfredsställa. Men numera har den allmänna
ordningen sitt starkaste skydd i de enskildas vördnad för
lagbundet samhällsskick. Bildningen är bättre
representerad utom än inom ämbetsmannavärlden.
Associationsidén har gjort statens verksamhet i många fall öfverflödig
eller inskränkt den till en öfvervakande och formellt
kontrollerande. Näringsfriheten är lagligen erkänd, och genom
den nya kommunallagstiftningen — hvilka brister den ock
äger — är ett viktigt steg* taget till återupplifvande af
den själfstyrelse, som utgjorde grundprincipen i det gamla
nordiska samhället. Man skall vara blind för att ej inse
att, under så förändrade förhållanden, en på 1600-talet,
i samband med konungamaktens centraliseringsarbete,
utvecklad byråkratisk organisation nu kräfver att förändras,
emedan dess förutsättningar ej längre äro desamma. Det
byråkratiska nätet, så nyttigt det må hafva varit, kan nu
ej annat än snärja, hindra och kväfva den enskilda,
medborgerliga kraft, som i våra dagar är den ojämförligt
viktigaste häfstången för framåtskridandet.
Med den makt och myndighet, som byråkratien
förskaffat sig och som numera kännes mer och mer
betungande, ha ock följt ännu mera olidliga anspråk, hvilka
i själfva verket redan gått ända därhän, att det rätta
förhållandet mellan folket och ämbetsmännen är upp- och
ned vänd t: de senare betrakta sig som de förras herrar.
Något hvar lärer ha någon erfarenhet om den inbilska
högdragenhet, det inhumana öfversitteri, som blott alltför
ofta utmärka domare och förvaltande ämbetsmän. Det
till ordspråk blif na uttrycket: »stursk som en postmästare
i en småstad», har tyvärr en ganska allmän tillämplighet.
Ämbetsmannafåfängan har gifvit upphof åt hela den
vidlyftiga lagstifningen om »rang». Man torde säga, att
detta är en löjlighet utan ali vikt. Men så förhåller det
sig ej: ostraffadt behandlar hvarken staten eller den
enskilde någonting tomt och betydelselöst såsom viktigt och
betydelsefullt, ty därigenom födas och näras skadliga
fördomar. Liksom rangen skall utmärka ämbetsmännens
öfverordnade, härskande ställning, så ha de äfven, till et-t
ännu kraftigare stöd för sitt välde, vetat förskaffa sig ett
särskildt öfverdrifvet »skydd i tjänstens utöfning» (se
strafflagen och tryckfrihetsförordningen!), hvilket utsträckts
så långt, att dessa samhällsordningens upprätthållare, af
hvilka väl i främsta rummet laglydnad och hederlighet
borde kunna förväntas, t. ex. äro fritagna från häktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
