- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
21

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad folket väntar af den nya representationen 21

grunden, öfverlämnande åt den följande tiden att uppföra
byggnaden. Och efter den korta period af ädel lyftning
och sann frisinthet i tänkesätt och sträfvanden, hvarunder
vårt statsskick 1809—1810 nydanades, kom snart,
alltifrån den stund då Carl Johan satte sin fot på svensk
mark, ett långvarigt tidehvarf af reaktion. Vi bragtes
genom »familjefördraget» i ett underdånigt
vasallförhållande till Ryssland, tryckfriheten blef på grundlagsvidrigt
sätt vingklippt 1812, och representationsreformen —
hvilkens lösning statshvälfningens ledare uttryckligen
testamenterat åt den närmaste framtiden — undansköts för
mer än ett halft århundrade.

Naturligtvis togos samvetstvånget och prästväldet i
den nya regimens tjänst, liksom i dess hägn. Den vackra
föreskriften i § 16 af Sveriges främsta grundlag, att
konungen ingens samvete skall tvinga utan skydda alla
medborgare vid fri utöfning af deras religion, så snart de
ej störa samhällets lugn eller åstadkomma allmän
förargelse, blef ett tomt löfte. Man hade olyckligtvis
försummat att med uttryckliga ord upphäfva däremot
stridande äldre lagar och förordningar, hvilka trots
grundlagen fortforo att tillämpas, med sina upprörande påföljder
af böter, fängelse och landsförvisning. Och medan
regeringsformens § 28 endast hade gjort kompetens till sådana
viktigare civila tjänster, till hvilka konungen själf utnämner,
beroende af statskyrklig trosbekännelse, så utsträcktes
detta, mot ali reson, i tillämpningen ända därhän, att de
som ej bekände den »rena» läran uteslötos från alla, äfven
underordnade tjänster, hvilket naturligtvis ej var den nyss
anförda, blott om konungens utnämningsrätt handlande,
grundlagsparagrafens mening.

Vi vilja ej här upprepa den sorgliga historien om
den hittills förda femtioåriga kampen mot det
samvets-tvång, som ännu väsentligen står vid makt i öppen strid
mot grundsatserna för det samhällsskick, som infördes
när det kungliga enväldet i seklets början föll. Lika litet
ha vi för afsikt att söka med skäl och bevis öfvertyga
samvetstvångets förfäktare, att de ha orätt. Det berättas
att den numera aflidne författaren af den ryktbara skriften
om »Helvetesläran», när han af en viss välbekant friherre
och läserichef uppmanades att, om han kunde, vederlägga
dennes till förmån för helvetets och djäfvulens tillvaro
gjorda inkast, helt lugnt medgaf: »nej, det kan jag icke,
ty om jag än talade i hundra år, kommer Ni ej att förstå
mig». Så är det alltid med samvetstvångets anhängare;
vare sig af bristande vilja eller bristande förmåga, förstå
de ej, att den enskildes religiösa öfvertygelse är den
heligaste, oantastligaste delen af hans egendom, och att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free