Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad folket väntar af den nya representationen 29
VII.
Folkrepresentationen och framstegspartiet.
De, som hylla radikalt-liberala eller demokratiska
åsikter, kunde naturligtvis först efter en stark tvekan
bestämma sig att medverka till representationsfrågans
lösning på det sätt, den De Geerska ministären föreslagit.
Man fann nämligen i förslaget ett principlöst dagtingande
åt ena och åt andra hållet. När förslagets beundrande
vänner häremot invände, att det föreslagna nya dock vore
ojämförligt mycket bättre än det bestående gamla, så
medgaf man villigt denna anmärknings obestridliga
riktighet. Men mot den i samband därmed ifrigt framhållna
förespeglingen, att det efter reformen skulle »gå så lätt»
att afhjälpa de brister i densamma, som man tillsvidare
måste underkasta sig, låg det af erfarenheten gifna svaret
nära till hands, att maktinnehafvare alltid äro
konservativa i fråga om — sin egen makt, och att de klasser
inom samhället, som genom reformen blefve de härskande,
efter ali sannolikhet skulle komma att finna sig alltför
väl i besittningen af sin nya härlighet, för att vilja dela
med sig däraf åt dem, som fått stanna utanför de
politiska rättigheternas råmärken. Borde man ej således
vänta ännu någon tid, tills förhållandena med gåfve en
mera principenlig och konsekvent reform? Det gamla
vågade ju ej ens någon af dess egna anhängare öppet
försvara; däremot kunde det lätt förutses, att alla
yrkanden om afhjälpande af bristerna i reformen, sedan den
en gång antagits, skulle med sådana skenfagra skäl, som
alltid verka på svaga själar, afvisas såsom för tidiga
o. s. v. Vore det ej således bättre att afbida den tid,
då en friskare vind komme att blåsa öfver Europa, då
ett nytt 1848 komme att bearbeta reformfiendernas
förhärdade sinnen, då en upplågande frihetseld på
kontinenten till oss sprede en värme, nog stark att smälta stridiga
åsikter och intressen tillsamman till ett stort, patriotiskt
tänkesätt, som, frigjordt från egoismens slagg,
genomträngde hela nationen och förde till en genomgripande,
följdriktig och sålunda för lång tid definitiv reform?
Sådana voro de frågor, hvilka demokratiens förfäktare
gjorde sig själfva. Men de af stodo emellertid från sina
betänkligheter och ägnade det kungliga
representationsförslaget det kraftigaste understöd.
Den nya riksdagsordningens antagande berodde
sålunda af en ’kompromiss, hvarvid isynnerhet de radikala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
