- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
30

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bo

adolf hedin

reformvännerna med stor själfbehärskning betydligt
nedsatte sina fordringar, medan däremot den del af de
konservativa, som insåg nödvändigheten af en snar eftergift,
med hemlig glädje fann priset oväntadt billigt.
Naturligtvis gjorde de i alla fall betänkliga miner och ruskade
dystert på hufvudet, för att inbilla folk att de gingo in
på en mycket stor uppoffring. Hade ej de
radikalt-libe-rala slutit sig till reformen, skulle de gammal-liberala
ingalunda lyckats genomföra den; till och med passivitet
å de förras sida skulle ha bortblåst den foglighet hos de
konservativa, som också var ett villkor för framgången,
hvaremot de sistnämnda ej vågade trotsa de förbundna
liberala och demokraterna.

De senare ha emellertid naturligtvis ej genom den
tjänst, som de gjorde sina bundsförvanter och för hvilken
de skördat föga tack, förbundit sig att betrakta 1865 års
reform såsom ett politiskt ideal, såsom ett fläckfritt, heligt
och oantastligt storverk, hvilket ej skulle behöfva några
förbättringar. Tvärtom förbehöllo de sig i detta fall fri
och Öppen talan, liksom de gammal-liberala på den tiden
ej sparade på de mest hjärtliga försäkringar, att man
nog sedermera skulle hjälpas åt att ytterligare utveckla
representationssättet och bortrensa dess felaktigheter,
hvilka man — Gud bevars! — alltför väl insåg och gärna
erkände. Men den första riksdagen efter reformen visade
alldeles tillräckligt, att dessa vackra försäkringar nu hvila
på botten af glömskans flod. Visserligen blefvo de ej
direkt satta på prof, men den allmänna, kväfvande indolens)
som mer än någonting karakteriserade de gammal-liberala,
och deras motstånd mot de blygsammaste reformanspråk
af icke konstitutionell natur, lämna ej rum för något
tvifvel om det skröpliga partiets ståndpunkt äfven i detta
hänseende.

Här ha vi således ett väsentligt skiljetecken mellan
de ny-liberala och de gammal-liberala. De förra vilja
befästa reformen genom att ytterligare utveckla
densamma; de senare däremot kunna nu alis icke se några
fläckar i den sol, hvars ljus och värme bekomma dem så
innerligt väl i deras komfortabla hvila på lätt förvärfvade
lagrars mjuka bädd.

Bland de förändringar i riksdagsordningen, som måste
ingå i de ny-liberalas program, finnas sådana som böra
utan tvekan godkännas äfven af alla de konservativa,
hvilka äro angelägna om upprätthållande af
folkrepresentationens värdighet, och hvilkas konservatism icke är ett
åt konungamakten ägnadt ögontjäneri, utan en ärlig åsikt.
Dit hör sålunda upphäfvande af konungens rätt att utse
kamrarnes talmän och vice talmän. Att den nuvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free