- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
36

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

adolf hedin

ämbetenas hand, i dylika fall utöfvas, därom får man
en hemsk aning, när man erinrar sig den af en
landssekreterare å sista ståndsriksdagen väckta motion, att den
alltför »slappa» försvarslöshetslagstifningen måtte
ytterligare skärpas. Mera orättvisa, mera grymhet, mera
förtryck — så ljöd detta byråkratens flämtande nödrop.

Egoismen i denna lag, som de lyckligt lottade stiftat
och svänga såsom en gissel öfver sina i armod stadda
medmänniskor, är så raffinerad, att man bäfvar vid blotta
tanken därpå. De s. k. »högre» klasserna, de »bättre»
— såsom det oefterhärmliga, svenska uttrycket för den
mest lågsinnade tankegång lyder — vilja ej störas i sin
själf behagliga ro genom åsynen af den bleka nöd, som
dignar vid kanten af den väg, där de ila från njutning
till njutning; och därför undan med dessa arma, må de
omsorgsfullt döljas inom fängelsets murar! Den fina
damen, som rysande vänder sig bort och ropar på eau de
Cologne för att ej falla i vanmakt vid anblicken af
tiggarens trasor och den smutsiga hand som bedjande sträckes
mot öfverflödet, är ej så hjärtlös som lagstiftaren, hvilken
skyndar att i cellens tystnad undangömma den nöd,
hvilken eljest skulle obehagligt afficiera hans ömtåliga
nerver.

För mer än ett halft årtusende sedan skrefs i våra
gamla lagar, att konungen skall »vara sitt folk trofast,
ingen fattig eller rik fånga eller fånga låta eller på något
sätt fördärfva, utan han är lagligen förvunnen, som lag
säger i den lagsaga, där gärningen är gjord». Samma
bud läses i § 16 af nu gällande regeringsform.
Prästeståndet vid 1809 års riksdag fann i denna § ett »eko
från förflutna barbariska tider» och ville utesluta den ur
grundlagen, men konstitutionsutskottet genmälde, att §:en
utgör »en del af den gamla habeas-corpus, som britten så
högt värderar», att en »god lag ej föråldras», samt att
nationen skulle känna sig mera trygg, »då hon ser genom
ett uttryckligt stadgande bevarade hvarje individs
personliga rättigheter, dess lif, dess frihet och välfärd.»
Paragrafen fick behålla sin plats i grundlagen. Men I,
lagstiftare, folkets ombud och förtroendemän, eder är skulden,
att den ej har någon plats i verkligheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free