- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
52

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

ADOLF HEDIN

statens ämbets- och tjänstemän finnas; ej mindre viktigt
är att draga försorg om att de stå i öfverensstämmelse med
vårt statsskicks väsende och beskaffenhet, att de ej strida
mot grundlag eller allmän lag, ej heller lämna utväg att
förnärma enskilda medborgares rätt. I bristande kontroll
härå har den gamla ståndsriksdagens lojhet gjort det
omöjliga möjligt och öfverträffat sig själf. I mer än tio
år har representationen funnit sig i den allt annat än
konstitutionella landshöfdinge-instruktionen af 1855,
hvilkens österländska prägel passar så illa i vårt nordliga
land. Huru litet regeringen aktar ens de af henne själf
uppdragna aflägsna gränserna för den administrativa
lagstiftningens rymliga godtycke, visas slående af det sätt,
hvarpå hon ändrat kungörelsen af den 8 mars 1861,
hvilken stadgade bland annat, att öfverbefälhafvare för
skarpskyttekår, sora ville såsom del af nationalförsvaret
betraktas, skall af k. m:t, efter förslag, utnämnas. Fyra år
senare bestämdes genom kungörelsen af den 28 febr. 1865,
helt oväntadt, att landshöfdinge-ämbetena skola yttra sig
öfver de af skarpskyttekårerna föreslagnas »lämplighet
för befattningen». Sådant kan ej kallas ärligt spel; 1861
års kungörelse var en öfverenskommelse med
skarpskyttarne, som de ej brutit. Genom 1865 års nyssnämnda
kungörelse om ett nytt administrativt förmynderskap har
man helt simpelt — narrat dem.

Det kan naturligtvis ej vara vår afsikt att med någon
fullständighet ådagalägga vikten af ökad kontroll å
styrelsen från representationens sida: hvad vi anfört och
ytterligare ämna anföra, afser blott att genom exempel
förtydliga vårt yrkande. Vi vända oss nu till ett par andra
områden. Grundlagen förbjuder förordnande af någon
generalguvernör inom riket; hvarje förnuftig människa —
undantagandes de regenter, som besvurit 1809 års
regeringsform — måste begripa, att grundlagens mening ej
är att förbjuda ett i och för sig tämligen oskyldigt namn,
utan just den mindre oskyldiga sak, som med detta namn
betecknas, nämligen den högsta civila och militära
myndighetens inom en provins förening i en och samma hand.
Och likväl fortfar man att förordna generalguvernörer,
ehuru naturligtvis under annat namn, för en svensk
provins, nämligen Gotland.

Samma grundlag, som nyss citerades, förbjuder också
att meddela prins af kungliga huset civilt ämbete. Det
oaktadt har man utnämnt en prins till inspektör för
militärläroverken, en befattning, hvilkens »civila» natur är
lika tydlig, som kanslersämbetenas för Uppsala och Lunds
universiteter, hvilka lika grundlagsstridigt innehafts af
prinsar, det förra under nära femtio, det senare under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free