- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
56

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

ADOLF HEDIftf

hem. Om det engelska statsskicket karakteriseras af
delningen i tre statsmakter, så bör ju denna samma delning
erkännas för ett politiskt ideal? Nej, med förlof, denna
slutsats är litet förhastad. Man förbiser nämligen en
mycket väsentlig omständighet.

Ty låtom oss undersöka, hvem det är som styr
England. Något kungligt allenastyrande — det medgifver
man — existerar där ej. Månne det då är regenten med
och genom ministrar, som han själf valt: »konungen i
statsrådet», såsom det heter på svenska? Nej, de
styrande äro ett utskott af nationalrepresentationens
majoritet, regeringen är ett »verkställande» organ för folkmakten,
sådan denna är representerad af och uttalar sin vilja
genom parlamentet. Englands författning — hvilken lika
mycket består af politiska coutumer, som af beskrifna
paragrafer — vet i själfva verket numera ej af något
kungligt veto mot folkrepresentationens beslut. Kronans veto
begagnades sista gången för etthundrasextio år sedan:
det var 1707 under drottning Anna. Och nu heter det
uttryckligen hos Thomas Erskine May, författaren af Law
and practice of Parliament (XVIII kap.), att »kronans
stadfästelse ej lagligen kan vägras». Teorien om flere
statsmakter, om en med folkrepresentationen likaberättigad,
»verkställande», makt saknar sålunda det förmenta stödet
i Englands, den konstitutionella mönsterstatens,
författning. Bättre grundval äger den ej heller utanför
erfarenhetens område.

I objektiv mening betyder statsmakten hela systemet
af statens rättigheter eller förnuftiga funktioner. Att
deras utöfning kräfver ej blott två eller tre, utan en
mångfald af personliga organ, är gifvet; men dessa har det
ej fallit någon in att anse för »statsmakter». Det är
således statsmakten i subjektiv mening man antagit vara
delad i flere. Men då statsmakten i denna betydelse
naturligtvis intet annat är, än staten själf såsom sina
rättigheters subjekt eller, med andra ord, såsom på en gång
berättigad och förmögen att verka för sitt ändamål, så
kan den ej vara mer än en och den supponerade
delningen är en fiktion.

Hvilkendera, regeringen eller representationen, är det
då som måste afstå anspråket att vara den odelbara
statsmaktens innehafvare? Svaret på denna fråga är gifvet
i och med det på en ny: hvad är staten? Staten är den
rättsligt organiserade nationen. Statsmakten och
folkmakten — »folksuveräneteten», såsom Rousseau sade —
äro samma sak, från olika sidor sedd. Och den är lagd
i folkrepresentationens hand, som därför bär detta namn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free