Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Kungsord - Hvad är en »krigsherre»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD ÄR EN »KRIGSHERRE»?
75
och högsinthet. För dem, som bränna rökelse, äro ej
några stjärnor och kors att hämta. »Ej heller med ord
slösar han.»
Den engelske författarens framställning
öfverensstämmer med flere andras. Det synes, som skalle Österrikes
konstitutionelie kejsare hafva gjort sig till regel det råd,
som för ett par hundrade år sedan den namnkunnigaste
bland nyare tidens alla biskopar gaf de enväldiga
regenterna :
»Fursten bör förstå att tiga. Den som ej kan
återhålla sin tunga är en öppen stad utan mur. Tala för
mycket är ett vittnesbörd om galenskap.»
Orden läsas i sjunde boken, femte artikeln af »Politik
hämtad ur den heliga skrifts egna ord».
"Hvad är en krigsherre"?
(Aftonbladet den 7 januari 1897.)
För några månader sedan berättades, att vid en
middag efter fanöfverlämningen å Backamo chefen för
Bohusläns regemente i ett tal tackat konungen, »landets
krigsherre», för allt hvad han gjort, hvarigenom denna
lägerplats blifvit hvad den är, I referaten af h. m:ts svar på
skålen förekom ej någon tillrättavisning för det opassande
uttryck, herr öfversten begagnat. Vi antogo då, att h. m:t,
som dock utan tvifvel skulle hafva kunnat forma den på
ett i sak lika allvarligt som i orden mildt och ingalunda
sårande sätt, föredragit att meddela den enskildt, att låta
nåd gå för rätt, för att ej i minsta mån kasta någon
skugga öfver festglädjen.
Visserligen har Posttidningen ej längesedan, i ett
referat af konungens tal till rekryter vid Stockholms
garnison, lagt samma uttryck i högstdensammes mun, låtit
h. m:t konung Oskar omtala sig själf såsom »krigsherre».
Om referatet vore riktigt, så skulle detta kungliga tal
förtjäna en helt annan uppmärksamhet än en
regements-öfverstes, hos hvilken man ju icke äger att förutsätta en
pålitlig kännedom om valören af de ord, som icke
uteslutande höra till tjänsten. Men vi antaga naturligtvis,
att Posttidningens referent hört orätt — såsom det ju
hände en utan tvifvel mycket mera van och betrodd re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
