Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Hvad är en »krigsherre»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ADOLF HEDIftf
ferent vid ett långt märkligare tillfälle, nämligen
kejsar-mötet i Breslau.
Hvad är en »krigsherre»? En sådan konungens titel
är lika främmande för svenskt åskådningssätt och
språkbruk som för vår statsförfattnings anda och bokstaf.
Konungen äger enligt grundlagen högsta befälet Öfver
rikets krigsmakt till lands och sjöss, och han äger att
börja krig; men denna makt, liksom ali annan
regeringsmakt, äger han att utöfva blott på det sätt
regeringsformen föreskrifver. Den påkallar därför lika litet, som
till exempel konungens makt i afseende å kyrkan, att
särskildt utmärkas i den kungliga titulaturen. Om någon
det oaktadt använder en särskild benämning, åsyftande
konungens styrelsemakt under förhållanden, från hvilka
Sveriges folk, åtminstone nära enhälligt, beder Gud att
för alltid bevara oss, så kan ett sådant bruk ej
annorlunda förklaras, än antingen såsom eu tanklöshet, eller
såsom förestafvadt af en vilseledd föreställning om
konungamakten i en af dess många yttringar, eller — än värre
— af en önskan att främja och sprida en oriktig
uppfattning däraf, en önskan, som ej kan förutsättas hos
statschefen, om den än är tänkbar hos en politiskt obildad
militär förtroendeämbetsman.
Benämningen har icke vuxit upp på svensk mark,
den är — liksom »furstarnas soldatrock» — en efterapning
af tysk, särskildt preussisk osed, mot hvilkens införande
i vårt land den upplysta allmänna meningen eftertryckligt
protesterar.
Äfven i Preussen saknar denna rent af ruskiga titel
allt lagligt berättigande. Preussens statsförfattning vet ej
af den, såsom en strängt monarkiskt och konservativt
sinnad, ofta såsom auktoritet åberopad uttolkare af den
preussiska statsrätten låter sig angeläget vara att inskärpa.
Att konungen stundom betecknas med namnet
»Kriegs-herr», det får — säger han — i alla händelser ej
uppfattas så, som om kronans makt i militära angelägenheter
vore oinskränkt; ty äfven denna makt är omgifven af
grundlagsskrankor.
leke heller den tyska riksförfattningen, hvilken ställer
alla tyska trupper under den med kejsarvärdighet beklädde
preussiske konungens befäl och som påbjuder, att i
»fan-eden» skall ingå förpliktelse att ovillkorligt lyda hans
befallningar, icke heller denna författning, grundad under
krigselände och segerrus — då ju lagarna tiga —, känner
till den förvillande och äfven för öfrigt, lindrigast sagdt,
mycket otillbörliga titeln »krigsherre».
Man kan nog förklara, hur ett sådant ord innästlat
sig i ett ända inemot vår tid enväldigt styrdt rike som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
