- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
79

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Prinsbefäl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PRINSBEFÄL

79

hof intressen och medvetandet om officerens yrkes allvar
blifvit fördunkladt, ja under en tid, som ej är aflägsen,
hos många var utplånadt. Om grundlagen i stället hade
undantagit militära och upplåtit civila tjänster åt prinsar,
skulle visserligen vidt gripande skada ej ha uteblifvit,
men inom den civila ämbetsmannavärlden skulle dock ej
sällan hafva mött motstånd af de civila rättsbegreppen, i
stället för den ytterst tadelvärda undfallenheten af
militärer i hög ställning, till och med — hvad ej kan i någon
den minsta mån med förmildrande omständigheter
öfver-skylas — af statsrådets militära ledamöter.

Det förslag jag nu framställt om ändring af 45 §
regeringsformen har länge varit påtänkt. När det nu,
medan folket anstränger sig till det yttersta för att
upprätta en försvarskraft, hvarom för tio år sedan gåfvos oss
falska försäkringar att den skulle blifva tillräcklig enligt
det då genomdrifna och strax efter för alldeles odugligt
erkända förslaget — när det nu visar sjg, att under denna
folkets stora kraftansträngning hofintresset oblygt låter hof
tjänstgöring vid befordringar gälla som en merit framför
grundlagens »förtjänst och skicklighet», och dessutom
prinsbefäl får göra mer och mer skada, för att en gång —
i krigets allvar — leda till oupprättelig olycka, får frågan
ej längre undanskjutas. De uttryck af sorg och harm,
som i städse ökadt antal höras, vittna om en mer och
mer allmän mening. »En gång blifva nog de tankarna
uttalade offentligt och med samlad styrka,» säger en högre
militär. Han tillägger, att »då är det kanske för sent».

Det kan bli för sent, äfven om det icke blifver vår
sista armés retirerande kvarlefvor, som komma att diktera
framtidens dom öfver pliktförgätenhetens herravälde under
den tid, då ännu tid var.

Ett exempel på kritiken:

»—–General E., en soldat som under hela sin tjänstebana

varit en heder för sitt land, genomgick alla grader till dess han blef
fördelningschef. Så försvagades hans hörsel, och han tvekade ej ett
ögonblick, då han fann att han ej som sig bör kunde sköta sitt befäl,
att begära afsked på grund af sin försvagade hörsel. —
Kavalleriinspektören general B., en af våra kunnigaste och dugligaste
officerare, af alla högt aktad, förolämpades så groft af dåvarande
krigs-ministern^ att han strax begärde sitt afsked, till stor saknad för hela
kavalleriet. — Nåväl, nu kommer den ingenstädes utom i Sverige
möjliga fortsättningen: efter B. nämndes en redan då ohjälpligt döf
prins». — Och sedermera ville man göra honom till general E:s
efterträdare !

Andra kammarens ledamöter hafva en gång fasat vid
att höra uppläsas utdrag ur den så kallade
»Kavalleri-fotkatekesen», officiellt kallad »P. M. angående
disciplinerande öfningar till fots». För detta certifikat om säll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free