Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Prinsbefäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ADOLF HEDIftf
jämföras, kunna finna sig uti att — för alla veterligt —
deras nominellt närmaste man är den verklige högste
befälhafvaren, hur kan det då inför något samvete urskuldas,
att någon af vårt kungliga hus vill befalla öfver verkliga
militärer?» Men om den frågan ej göres, eller ej
besvaras på det sätt, som hvarje tänkande måste besvara
den, så hafva vi däri ett oemotsägligt bevis på de
för-därfiiga verkningarna af hofmilitarismen just i småstater.
Det fenomenet har behandlats af Tysklands kanske
ännu namnkunnigaste statsrättslärare, Robert von Mohl
(† år 1875). Den sida, han ägnar åt Der Soldatenrock der
Fursten, behöfs numera oändligt mycket bättre på svenska
än på tyska språket. Han medgifver, att det nuvarande
bruket att regerande furstar och alla prinsar af deras hus
regelbundet bära militäruniform, »i alla händelser när de
uppträda offentligt, om ock anledningen är aldrig så
borgerlig och fredlig», har någon ursäkt däri, att den
nuvarande borgerliga klädseln är ful och i sin festliga form
såsom svart frack »geradezu abgeschmackt». Men detta,
att fursten uteslutande visar sig som soldat, har en dubbel
verkan. »A ena sidan främjar det leken med
soldatväsendet, hvilket onödigtvis kostar tid och pengar. A
andra sidan — och det är hufvudsakligt — befästes
den meningen, att hären är det väsentligaste om ej enda
föremålet för regentens verksamhet.» Hans väsentliga
verksamhet är dock en annan. I England är det ej sed,
och skulle af den allmänna meningen ej fördragas, att
statschefen visade sig i soldatrock, om han ej hade en
väsentligt militär handling att utföra, »eller för en fest
vill påtaga sin vackraste dräkt». (Edward VII har dock
nyligen vid en icke militärisk högtidlighet visat sig uti —
fältmarskalksuniform!) Mohl tillägger: »Man har vant sig
af att i fursten se den förste adelsmannen i landet och
förstått, att han är en person af särskild art, som i lika måtto
står under och öfver de särskilda stånden; det är på
tiden att begripa, att han lika litet är en officer.»
I ett annat sammanhang återkommer von Mohl till
hofmilitarismen. Förkärleken för militären »har till följd
lek med knappar, snören, mössor, och kostar därigenom
vanvettigt mycket pengar, den lägger hufvudvikt på
bisaker och försummar det väsentliga, den inre utbildningen,
slagfärdigheten, den rätta andan, den tager för mycken
tid i anspråk till »drill» och uppvisningar. — I slikt fall
kan allt gå upp i militären och för militären, och denna
likväl intet duga till verkligt bruk.»
Som bekant spelade förr uniformsförändringarna i
vårt land en större roll i det hofmilitaristiska lägret än
organisation, beväpning, öfningar. Nu, då en radikal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
