Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Prinsbefäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINSBEFÄL
83
reform är nödvändig, undanskjutes den, under
förevändning af experiment; men i dessa dagar ha
officersmössorna varit föremål för en i det hänseende, som nu borde
vara ensamt bestämmande, alldeles onyttig order.
Till denna paragraf hos von Mohl skulle Sveriges
militära styresmän kunna lämna så många bidrag från
det sista decenniet: graden af krökning på den lediga
handens fingrar, fotrörelse-promemorian m. m., att därmed
en hel bok kunde fyllas. De två nämnda exemplen,
liksom den genom en interpellation hejdade hjälmhistorien,
som skulle kostat »sinnlos Geld» utan skymt af annan
nytta än tillfredsställelse för den, som utan någon
behörighet inblandat sig i saken, angå alldeles specifika
hof-leksaksaffärer.
Hofmilitarismen i andra stora stater än Preussen
(Tyskland) har lämnat efter sig historiska intyg, som
borde tillräckligt kraftigt tala för uteslutande af alla
hof-element från ali inflytelse på landets försvar. Hvad den
franska monarkiens historia före 1789 härom förtäljer, är
väl bekant. Med kungadömets restauration återkom
eländet. Marskalk de Castellane, en mycket allvarsam militär,
säger oförbehållsamt sin mening (Journal du Maréchal de
Castellane 1804—62, Vol. 1—5). Han skrifver den 24/1
1824 härom (II, 17):
»Prins de Bauffremont och grefve de Maillé,
skva-dronschefer, adjutanter hos herr hertigen af Bordeaux, ha
blifvit nämnda till öfverstelöjtnanter. Detta bevisar, att
i hägnet af herr hertigens af Bordeaux * blöjor och genom
att iakttaga hans fru guvernants vilja, man gör sin bana
i militären lika bra, som genom att verkligen tjäna, och
skyndsammare. Herr grefve de Brissac, en annan
adjutant hos hertigen af Bordeaux, nämndes till
öfverstelöjtnant kort förut. Vid restaurationen (1814—15) voro
dessa tre herrar löjtnanter, de ha icke sett en soldat på
tio år. Helt visst skulle det vara nyttigare för staten att
ha några man och några hästar mer, än att betala aflöning
åt dessa herrar.»
Om vi nu flytta oss fram ett halft sekel, så möta
vi 1870 års, andra kejsardömets, Frankrike, då hofpartiet
började krig. Den franska hofmilitarismen och den tyska,
om den senare existerade eller kan nämnas med samma
namn som den förra, kunna jämföras och karakteriseras
med följande drag:
* »Underverkets barn», i. 28—29/9 1820. Hans moder var änka
efter hertigen af Berry, som d. 19/2 s. å. nedstaeks utanför operan
af Louvel. Sedan gossen 1830 följt farfadern, den afsatte Charles X,
i landsflykt, kallades han grefve af Chambord efter slottet, som ro
ja-listerna inköpt till gåfva åt Venfant du miracle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
