- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
85

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Prinsbefäl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PRINSBEFÄL

85

förbehöll sig att afvakta de första veckornas — det vill
synas, ända till den första månadens — krigshändelser,
innan det (och Italien) förklarade krig, kejsar Napoleon
tog till efterrättelse en af ärkehertig Albrecht utarbetad
fälttågsplan. Denna plan förutsatte, att Preussen skulle
använda minst sju veckors tid för att koncentrera sju
armékårer vid gränsen — resten passar i stycke med
denna början; det var, har man sagt, en plan, »passande
för ett fälttåg mot tennsoldater». Den lämnade i det
allra närmaste ur sikte, att fienden förmodligen icke skulle
lägga händerna i kors under hela den tid, som franska
öfverbefälet kunde behöfva för att — sprida sina
stridskrafter ända från Thionville till Belfort.

Evad den engelska pressen haft att meddela om
»salongsgeneralerna» i det sydafrikanska kriget lär väl ej
vara bortglömdt.

Jämte åtskilligt, som förut blifvit offentliggjordt om
krigen 1859 och 1866 i norra Italien, bör med mycken
uppmärksamhet studeras hvad en anonym författare —
om hvilkens namn man förstår, att italienska läsare ej
äro okunniga — nyss berättat i Niiova Anlologia *. Liksom
Viktor Emanuel I (1802—1821) var så intagen af tro på
sin militära storhet, att han förklarade sig skola hafva
besegrat Napoleon, om man blott låtit honom hållas, så
var äfven Viktor Emanuel II i egen inbillning ett
utomordentligt militäriskt snille. Vid ett krigsråd 1848 var
han så stortalig, att fadern måste tysta honom: »Hör,
Viktor, tror du dig ha blifvit en general?» Om våren
1855 skickade han en adjutant till London och Paris
med anbud att taga öfverbefälet öfver — de allierades
trupper på Kripi, där han skulle gifva sakerna en annan
vändning I — Ar 1866 voro generalerna ense om att han
skulle ha ett nominellt, dekorativt befäl (la pårte onorißca
del com an do), medan det verkliga befälet (la condotta effettiva)
skulle föras af en verklig militär. Detta var alis icke
konungens mening. Det är i sanning uppbyggligt att
läsa, hur han i förväg intrigerar för att hindra att han
skulle nödgas att taga en sådan general till stabschef
(efter Fantis död kunde blott La Marmora, Cialdini, della
Rocca ifrågakomma), att folkopinionen komme att i denne
se den verklige öfverbefälhafvaren. Man läser här, huru
t. ex. Cialdini var hardt när förtviflad öfver kungens
galna påhitt. —

Jag har erinrat om hofmilitarismen i andra länder,
för att till dessa påminnelser lägga den reflexionen, att

* För den 1 maj 1902 i en uppsats under den utslitna titeln:
Un po’ piü di luce sugli eventi politici e militari dell’ anno 1866.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free