Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Prinsbefäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ADOLF HEDIftf
få fram en sådan motion, när jag ej kunde godkänna
deras uttydning, att man kunde rycka in den erforderliga
bestämmelsen i värnepliktslagen; och vid 1893 års
riksdag, då frågan åter enskildt debatterades rätt mycket,
var det, tror jag, en allmän känsla af att då, när det
hade blifvit vedertaget att allting skulle gå efter
vederbörandes vilja, om det också ginge åt — allt hvad illa
är, skulle det ej tjäna någonting till. Man skulle
skada denna riktiga tanke med att låta den komma fram
då, när så många rent af i ett slags förtviflan sökte att
öfverskyla hvad de orätt gjort genom att fortsätta på
samma väg! Då refuserade jag. Men år 1901 kom åter
hvad jag ansåg vara det rätta ögonblicket; och hvarför
jag håller det för det rätta ögonblicket nu, det är därför
att hvad än konstitutionsutskottet kan hitta på i sin
bedröfvelse att skrifva ihop på en sådan här lapp, så
betyder det oändligt litet beträffande omdömet om själfva
frågan. Jag vet sannolikt mycket bättre än någon
medlem af utskottet, hurudan stämningen är bland det mycket,
mycket stora antalet af dem, som haft anledning att
närmare än någon annan se följderna af hofmeriternas
företräde och af prinsbefäl: därhän har det kommit nul
Men hvad visserligen konstitutionsutskottet kan göra
i förbund med Första kammaren, det är att uppehålla
reformen så länge, tills det är för sent och den ej
någonsin vidare kan gagna — uppehålla den så länge, att det
nuvarande tillståndet får fortfara att göra ondt, det vill
säga att personer dragas fram till befäl, som hafva
förvärfvat sina egentliga förtjänster i hof tjänst, och till
befäl dragas fram prinsar, om hvilka det är veterligt, att
de fört befäl på ett sådant sätt, att, om det varit allvar,
hela kårer skulle ha råkat i fångenskap eller blifvit på
det ömkansvärdaste sätt upprifna. Jag tillstyrker dem,
som tro på prinsbefäl, att skaffa sig någon kännedom
dels om de namnkunniga fälttjänstöfningarna i Skåne —
de ligga nu längre tillbaka i tidén ■— dels om
fältöfnin-garna i Halland år 1901, öfvergången öfver Lagan och
hvad därmed står i samband, om hvilken militärer ha
yttrat, dels att öfvergången öfver denna bäck sköttes på
ett sådant sätt, att under en krigisk aktion i stället för
en fredlig lek kåren skulle ha blifvit så godt som
förstörd, dels att för öfrigt under dessa fäitöfningar under
kavalleriinspektörens befäl åtgärder vidtogos, som — det
är det bokstafliga uttrycket i ett bref — helt enkelt
utskrattades. Ja, när ingenting annat hjälper, får man
säga sanningen, sådan den kommer från dem, hvilka ha
rättighet att yttra sig om hvad de upplefvat och sett.
Olyckan är ju den, att uppfostran vid hofven för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
