Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - En ledande regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LEDANDE REGERING
101
om en sådan gifver sig till känna i det program, hvaraf
vi uti trontalet fått en kort text och i
statsverkspropositionen början till en kommentar. Om jag ej kan utan
villkor besvara denna fråga med ja, så behöfver jag endast
med åberopande af ett enda faktum bland flera förklara
min tvekan. Jag nödgas påminna om — hvad visserligen
ingen här kan hafva glömt — en bittert sorglig episod
från förra sommaren, för hvilken Hans Excellens Herr
Statsministern för utrikes ärandena närmast bär det
ansvar, som jag vågar hoppas att han själf ej finner lätt.
Jag ber om öfverseende, därest mina ord skulle synas
såra någon förment diplomatisk anständighets fordringar;
dock vågar jag antaga, att ej många på detta rum äro
så anständiga, att de ej tåla vid att se sanningen naken.
Denna sanning, korteligen uttryckt, är den att vårt
land ådragits en svår förödmjukelse. En svensk tidning,
i hvilken officiela underrättelser offentliggöras, men som
i öfrigt har en af regeringen oberoende ställning, hade i
hofsamma ordalag påpekat motsägelsen mellan den af
preussarne med deras konung i spetsen officiellt bekända
kristlighet och humanitet och ett krigföringssätt, som i
sanning är ägnadt att väcka tvifvel, huruvida
civilisationens framsteg är en verklighet eller ett bedrägligt sken.
Allt hvad den ifrågavarande tidningen, i sin icke-officiela
afdelning, yttrat, var egentligen blott ett framhållande af
ett ostridigt faktum, på sin höjd kan man säga, att orden
inneburo ett moderat uttryck af den svenska allmänhetens
upprörda rättskänsla. När icke dess mindre tidningens
yttrande väckte anstöt i Berlin, vill jag ej bestrida
lämpligheten af en förklaring, på diplomatisk väg, af samma
innehåll som den i Posttidningen för den 12 September —
en förklaring, som ådagalade bladets ställning till
regeringen och regeringens fullkomliga ansvarsfrihet för allt
hvad bladet i sin icke-officiella afdelning yttrar. Men
herr utrikesministern har ansett det med landets ära
förenligt att genom vårt sändebud i Berlin framföra ursäkter
för någonting som för det första ej kommer regeringen
vid och som för det andra icke innebär någonting
klander-värdt, såvida eljest en hederlig människa äger rätt att
uttala sitt ogillande af i Guds namn begångna
skändligheter. I herr Dues till Norddeutsche allgemeine Zeitung
för den 18 september insända artikel karakteriseras detta
Posttidningens uttalande, som endast kan lända bladet
till heder, såsom »opassande», där förklaras att svenska
regeringen »med beklagande» sett tidningen uppträda så
som den gjort, och där meddelas slutligen, att
svensknorska utrikesministern har för afsikt att åstadkomma
Posttidnings-privilegiets »upphäfvande». Hafva vi sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
