- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
120

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Ministerstyrelse utan ministeriell ansvarighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

ADOLF HEDIftf

tjänsten åt ämbetsmän, som icke lyda under den eller
den departementschefen, utan allenast under kongl. maj:t
på det eller det departementets föredragning. Jag har
uti en interpellation år 1898 anfört exempel på sistnämnda
slag af maktmissbruk. Konstitutionsutskottet vid 1823
års riksdag anmärkte med anledning af ett så kalladt
handbref från krigs-statssekreteraren, att en konungens
befallning, på sådant sätt utfärdad, beröfvades ali
»gällande verkan till åtlydnad.» Och nu är ofta anledning till
alldeles samma anmärkning. Undantagandes vid
inhämtande af upplysningar för regeringsärendenas beredande
(R. F. § 10), vid föreskrifter och erinringar om
verkställighet af utfärdade beslut (R. F. § 38) samt i
kommandomål, kan enligt sistnämnda paragraf ingen konungens
befallning blifva gällande, därest icke den i § 38 föreskrifna
form är iakttagen. Nu är det ju en offentlig hemlighet,
att en högre militärs slutliga vägran att vidare underkasta
sig dylikt maktmissbruk blef anledningen till det äfventyr,
som man ännu i denna stund har svårt att tro på, ehuru
dess olyckliga hufvudperson själf har erkänt, att det ägt
rum. — Hur skall man förklara, att en svensk
statsdepartementschef vågar till sig uppkalla en ämbets- eller
tjänsteman, som icke tillhör hans departement, för att
meddela denne ett förständigande eller gifva honom en
skrapa? Och huru slutligen förklara, att icke hvar och
en, som så bemötes, tillbakavisar Öfvergreppet på det
eftertryckligaste sätt? På den sista frågan har man
svarat, att man fruktar ett eller annat slag af extra
judi-ciel bestraffning, till exempel orättvist hinder mot befordran
eller dylikt.

Att konungen åt departementschef uppdragit af
görande-rätt i vissa regeringsärenden, är ju uppenbart stridande
mot regeringsformens otvetydiga föreskrifter. Hvarje
sådant bemyndigande omintetgör inom sitt område det
konstitutionella ansvaret, eftersom detta väsentligen hvilar på
granskningen af statsrådsprotokollen: där ingen
föredragning inför konungen äger rum, där finnas inga protokoll
att granska. Det ministeriella ansvaret är därförutan i
grundlagen formuleradt på ett särdeles bristfälligt sätt,
bestämmelserna därom förete stora luckor (jfr.
justitieombudsmannens ämbetsberättelse för år 1851 och en vid
konstitutionsutskottets memorial n:o 7, sid. 14 ff. år 1874
bifogad reservation). Trots detta har regeringen icke
tvekat att tvenne gånger, nämligen vid 1868 och 1885
års riksdagar, föreslå sådan grundlagsändring, hvarigenom
konungen skulle erhålla rätt att åt departementschef
uppdraga afgörandet af regeringsärenden, vid det förra
tillfället utan någon inskränkning, vid det senare utan an$aji

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free