Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Ministerstyrelse utan ministeriell ansvarighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTERSTYREI.SE UTAN MINISTERIELL ANSVARIGHET 123
tager nämligen den rätt, som man icke lagligen kunnat
få, och straffhotet i grundlag och ansvarighetslag är icke
ägnadt att skrämma den, som icke låter sig ledas af
aktning för grundlagens bud.
Af ett sådant hinder besvärades icke heller den chef
för sjöförsvarsdepartementet, som år 1889 genom ett bref
till stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm
förständigade stationsbefälhafvaren att tillse, att af
statsmedel en summa penningar blefve återbetalt till
konun-. gens och kronprinsens hofforvaltningar.
Härmed har jag anfört några få exempel uppå huru
vi glida nedåt mot det styrelseskick, hvilket jag betecknat
såsom ministerstyrelse utan ministeriellt ansvar.
Jag har vid många tillfällen fäst uppmärksamheten
på grundlagsvidriga bestämmelser i kungl, propositioner,
t. ex. uti apatitpropositionen för några år sedan. Först i
fjol framlades mobiliseringspropositionen i det formella
skick, att den kunde af riksdagen antagas. De tvenne
föregående propositionerna i samma ämne äfvensom andra
framställningar från kungl, maj:t hafva blott alltför tydligt
röjt, att inom konungens råd ingen finnes, som bekymrar
sig om huruvida kungl, propositioner, kontrasignerade af
föredragande hos hvilka man icke äger att förutsätta
någon grundlagskännedom, råka i kollision med ett eller
annat grundlagsbud. De som hoppades, att
statsministerämbetet skulle medföra en i flere afseenden nödig
kontroll öfver de särskilda departementen, hafva svårt
missräknat sig beträffande den kontroll, om hvars behöflighet
jag här har talat. När år 1894 den beryktade
kolera-ukasen angreps uti en motion och af andra kammarens
samtlige ledamöter i konstitutionsutskottet, sökte dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet att mot den i
kammaren framställda anmärkningen, att den vore stridande
mot grundlag, kommunallag och allmänna lagens
bygg-ningabalk, försvara författningen därmed, att han och
vederbörande generaldirektör, såsom hans ord föllo, »slogo
upp hälsovårds- och epidemistadgorna» och ur dem
af-skrefvo den nya författningen. Här fingo således tvenne
i administrativ väg utfärdade författningar tjäna till
vittnesbörd om den nya förordningens grundlagsenlighet.
Om vederbörande i stället hade slagit upp grundlagen, skulle
nog resultatet hafva blifvit detsamma. Ty grundlagen
svarar icke omedelbart och ögonblickligen på en sådan
fråga, äfven om man i likhet med en berömd förebild
bläddrar omsorgsfullt i lagen. Det är ej tids nog att
börja studera lagen några ögonblick, innan man skall
till-lämpa den. Att det är högst angeläget, att en annan
metod vid beredandet af regeringsärendena än den nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
