- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
128

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Den verkställande makten och den dömande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

ADOLF HEDIftf

rättelser uti strafflagen för krigsmakten, uti
disciplinstadgan för krigsmakten, i vissa andra särskilda författningar
rörande icke-krigsmän, hvilka hafva blifvit i större eller
mindre utsträckning underkastade krigslag och
krigsdomstolar, i viss mening äfven indirekt i förordningen om
krigsdomstolar, och slutligen i några paragrafer af
regeringsformen, nämligen de, som handla om högsta
domstolen, § 17 och några af de följande. Hvad inhämta vi
då i de åberopade författningarna angående den militära
disciplinstraffrätten? Vi inhämta där, att sådana straff
dels ådömas utaf krigsdomstol, dels utaf befälhafvare. Vi
inhämta, att det är k. m:t, som bestämmer, hvilka
befälhafvare skola i särskilda fall äga denna militära
disciplinstraffrätt. Vi inhämta, huruvida och huru
undersökning skall verkställas, innan militärdisciplinstraff ålägges
någon. Vi inhämta, huruledes besvär må anföras. Vi
inhämta, att de handlingar, som blifva föremål för
disciplinstraff, äro dels förseelser mot disciplinstadgan, dels
förbrytelser mot strafflagen för krigsmakten
(»disciplinmål»), där de äro utaf den lindriga beskaffenhet, att de
dock anses icke böra beläggas med högre straff än
disciplinstraff. Och så inhämta vi slutligen af
regeringsformen, att i fredstid mål, som från krigsdomstolarna
fullföljas till k. m:t, äfven afgöras af högsta domstolen, i
hvilken konungen, som bekant, när han i domstolens
förhandlingar deltager, äger två röster mot det antal
röster, som enligt en af regeringsformens paragrafer
erfordras allt efter målens större eller mindre vigt.

Nu frågas: hvar finnes inom denna ram utaf
bestämmelser om militära disciplinstraff någon plats för
konungens personliga ingripande såsom domare öfver den,
som anses hafva gjort sig skyldig till disciplinförseelse?
Hvar finnes det något utrymme för konungen på denna
terräng? Jag har nämnt i hvilka författningar vi hafva
att söka. Det skulle då vara annorstädes. Nej,
ingenstädes kunna vi söka det. Det är nu ganska visst, att
konungens deltagande med tvenne röster i högsta
domstolens förhandlingar, äfven när dit dragits mål från
krigs-domstolarne, äfvensom ock den omständigheten, att högsta
domstolen alltid dömer i konungens namn, hvarför det
ju ock heter i grundlagen, att konungens domsrätt är
uppdragen åt högsta domstolen — det är alldeles visst,
säger jag, att detta är någonting helt annat, än att man
tilltror sig genom en kombination af de nämnda
militärstrafflagarna och regeringsformen kunna få fram det
åliggandet eller den rättigheten för k. m:t att
personligen i första hand fälla en disciplindom. Det
sistnämnda är någonting inför den svenska statsförfattningens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free