- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
129

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Den verkställande makten och den dömande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN VERKSTÄLLANDE MAKTEN OCH DEN DÖMANDE 129

hufvud grund satser så rent absurdt, att man råkar i
förlägenhet redan vid försöket att diskutera någonting, som
till den grad har karaktären af ett axiom för hvar och
en, som känner denna statsförfattning uti de
hufvudsakliga punkter, som här kunna ifrågakomma.

Konungen dömer på det sätt, regeringsformen omtalar:
han dömer genom högsta domstolen, hans domsrätt
utöfvas af högsta domstolen; och, då han där är tillstädes,
har han tvenne röster att använda. Detta är konungens
domsrätt. Det är ju helt och hållet en formalitet, som
står kvar ifrån den tiden, då konungen här i landet fällde
dom i helt annan mening än den, ordet nu har. Dessa
två röster i högsta domstolen har konungen allt sedan
högsta domstolen inrättades år 1789 genom förenings-och
säkerhetsakten, och de äro en fortsättning af den
rättighet konungen förut hade, att i den afdelning af riksrådet,
som hade justitierevisions-sakerna om hand, använda tvenne
röster och votum decisivum. Det är lätt förklarligt, att
man då — låt oss säga för högtidlighetens skull — ansåg
att det borde stadgas, att konungens domsrätt, utöfvad
af högsta domstolen, skulle utöfvas i hans namn, och att,
för att detta skulle vara mindre formalitetsartadt, han
då äfven skulle kunna använda tvenne röster i högsta
domstolen. K. m:t har själf en gång, då k. m:t ville
blifva af med sina två röster i högsta domstolen och
därom vid 1840—1841 årens riksdag afgaf proposition
till riksdagen, uttryckt sig tydligt nog, då han säger, att
numera — efter så lång tids förlopp och efter det att
allmänheten mycket väl visste, huru högsta domstolens i
konungens namn gifna domar utfärdades — det vore
alldeles öfverflödigt för intrycket på allmänheten och dess
uppfattning af den högsta rättsskipningen att bibehålla
dessa två röster; »ty» — heter det i propositionen —
»rättvisans skipning är såväl genom sitt ursprung som
genom sin natur nog helig för att icke behöfva hämta
någon styrka från monarkens röst eller glans från dess
namn.» Det var vid 1840 års riksdag. Allmänheten —
menade k. m:t — vore tillräckligt upplyst om det
verkliga förhållandet för att skilja mellan verklighet och
sken, och respekten för rättvisan skulle icke i någon mån
minskas därigenom, att man upphäfde, hvad k. m:t också
kallar »ett onyttigt bruk», hvars olämplighet äfvenledes
af k. m:t med mycken styrka framhölls i den
ifrågavarande propositionen.

Under sådana förhållanden ligger nu den frågan
mycket nära till hands: Om k. m:t ansåg sig böra
föreslå riksdagen en grundlagsändring till upphäfvande
af k. m:ts delaktighet i skipandet af rättvisa i
rätt-9. — Adolf Hedin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:30:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adhedin/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free