- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
142

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Konstitutionell ansvarighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

ADOLF HEDIftf

om straff ådömda ej på lagskipningen väg, ntan i
lagstiftningens form. Men sedan långa tider har man ej
hört talas om att underhuset åtalat en minister. Det kan
väl ej påstås att så aldrig skall ske, att icke en minister
skulle kunna komma att åtalas, såsom Melville, för
underslef — det är nu tre fjärdedels århundrade sedan. Men
det ligger likväl för öppen dag, att någon betydande
förändring i det engelska samhällsskicket har försiggått,
hvarigenom anlitandet af sådana författningens antikviteter som
ett underhusets åtal inför lordernas hus har blifvit
öfverflödigt.

Hur en slik förändring kan gå till, det hafva vi godt
tillfälle att studera på närmare håll, nämligen i vårt eget
land. De allra flesta torde numera hålla det för föga
antagligt att man vidare hos oss skulle få bevista
skådespelet af en riksrätt. Emellertid har den svenska
riksrätten, sådan den bestämdes genom vår nu gällande
regeringsform, fungerat icke mindre än 5 gånger under
mindre än 40 år — 1818, 1823, 1834—35, 1840—42 och
1854* Det sista riksrättsåtalet beslöts således vid näst
sista riksdagen under Oskar I:s regering. Med denne
konung gingo »allenastyrandets» tendenser till hvila i
Riddarholmskyrkan grifthvalf, och under frih. Louis de
Geers berömda första ministere framträngde — hvilket
skall förblifva hans ovanskliga ära — de konstitutionella
grundsatserna till, och vunno erkännande hos personer och

* I bokhandeln har i dessa dagar utkommit en skrift, kallad
»Den norska anarkien af U». Den utmärker sig i två hänseenden.
Först och främst genom priset: 75 öre för 40 små oktavsidor.
Därnäst genom författarens utmärkta sakkunskap: han har verkligen med
rätta funnit sig manad att låta sitt ljus lysa för den svenska
allmänheten, eftersom han är i tillfälle att upplysa att efter 1809 i Sverige
förekommit »allenast en riksrätt», såsom han, till yttermera visso och
intyg om sin fabulösa sakkännedom, med kursiv stil framhåller. Det
är också alldeles i sin ordning att Nya Dagligt Allehanda hälsat denna
skrift med entusiasm: »Med rätta» talar hr U. så och så, »ingenting
är sannare», än hvad han säger om det och det, »tillräckligt (!)
slående är författarens kritik» o. s. v. Endast i det fallet lär herr U.
förtjäna tadel att han vågat sig på att motsäga den store Marcellus
— det är också en otrolig dumdristighet — samt däruti att han
föreslår svenskarne att eröfra Norge, hvartill Nya Dagligt Allehanda
misströstar om att han skall kunna samla tillräckligt antal kombattanter.
Det vore orätt att ej låta komma till en större allmänhets kännedom
den af Nya Dagligt Allehanda så beundrade författarens märkliga
upptäckt att presidenterna i Förenta staterna och Frankrike äga ett
absolut veto. Tänk, hvad amerikanarne skola blifva förundrade, när
de få läsa hos hr U. att de i nittiosex års tid missförstått sin
konstitutions bestämmelse om ett presidenten tillkommande tio dagars
sus-pensift veto! Och fransmännen likaledes, hvilka väl ej förstodo sina
egna ord, när de 1876 i sin konstitution skrefvo: »Republikens
president kungör lagarne, sedan de voterats af båda kamrarne».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free