Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Konstitutionell ansvarighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
ADOLF HEDIftf
flottorna för ett år tillgodonjutit», samt därjämte kännas
skyldig att gälda ersättning för den skada som genom
hans felaktiga förfarande i tjänsten ådragits enskilde.
Riksrättens pluralitet fällde vid sammanträdet den 23
juli C. till 600 rdrs böter och ersättningsskyldighet. Den
27 samlades rätten åter till justering. Då anmälde först
amiralitetskammarrådet Carlberg, som den 23 utförligt
motiverat sitt fällande votum, att han »efteråt närmare
funnit» flere skäliga anledningar att återkalla detsamma
och frikänna C., hvarefter krigsrådet Askegren, som den
23 instämt i bergsrådet Robsahms också utförligt
motiverade fällande votum, meddelade att han »vid närmare
pröfning» funnit sig böra »i så måtto förändra» sitt
yttrande att han — frikände C. från bötesansvaret. Härmed
var majoriteten i rätten omflyttad och C. frikänd.
Högstvederbörliga krafter hade under mellantiden mellan den
23 och 27 föranledt hrr Carlberg och Askegren till denna
»närmare» pröfning af de plikter deras domareed ålade
dem. Det allmänna föraktet brännmärkte dem visserligen
med det odödligt vordna namnet »justeringsråden». Men
justeringsrådet Askegren fick en ny värdighet, och
riddarhuset en ny prydnad, då k. m:t upphöjde honom till
adelsman »under namnet Edelcrona med en gyllene
krona i blått fält». Hvad hans compagnon de chaine i
förnedringen, justeringsrådet Carlberg, fick i belöning for sin
villfarighet mot den högsta viljan, vardt ej lika
uppenbart. Till den ruskiga historien om högste vederbörandes
påtryckningar på domaremakten, hvilka som bekant ej
slutade med denna kasus, hör vidare att
konstitutionsutskottets ordförande grefve H. H. von Essen, som röstat
för åtalet, entledigades från sitt generalbefäl dagen efter
riksrättens omröstning, samt att högste befälhafvaren öfver
de i hufvudstaden tjänstgörande trupper, generalmajoren
frih. von Otter, hvilkens åsikt om åtalets befogenhet var
bekant, entledigades från sin befattning och den 21 juli
erhöll befallning att uti »enskildt uppdrag till Norge
afresa», hvarigenom en obekväm ledamot skaffades bort ur
domstolen.
Den andra riksrätten ägde rnm åjr 1823, då
konstitutionsutskottet beslöt åtal mot statssekreteraren för
krigsärendena B. C. Qviding med anledning däraf att 400,000
riksdaler af det s. k. mindre kreditivet blifvit använda
för (d. v.) tredje hufvudtitelns allmänna eller vanliga
militär-behof. Som justitieombudsmannen Ehrenborg afled efter
det saken börjats, kom den att slutföras af dennes
efterträdare, Törnebladh, sedan riksrätten underkänt hans
yrkande att varda förklarad jäfvig; — Törnebladh hade
såsom ledamot i konstitutionsutskottet haft befattning med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
