Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Konstitutionell ansvarighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
ADOLF HEDIftf
rätt åtala statsrådets i behandligen af ärendet deltagande
ledamöter och föredraganden (Skogman, statssekreterare
för finanserna), såsom de där skulle hafva »beredt
öfverträdelse af 75 § riksdagsordningen», hvilken handlade om
huru frågor förfalla och ej vidare vid samma riksdag
kunna upptagas (jfr n. v. § 63). Justitieombudsmannen,
hofrättsrådet Landin yrkade ansvar enligt 1 kap. 12 §
rättegångsbalken »i dess mildare syftning, som Höga
Riksrätten kan pröfva rättvist att till graden bestämma». Att
mot rådgifvarnes tillstyrkan af den k. skrifvelsen ett och
annat kunde vara att säga från 107 §:s synpunkt kan ej
nekas, men ett åtal enligt 106 § förefaller som en nog
förhastad åtgärd. Det har sig svårt att tyda § 75 så som
utskottet gjorde.
Konstitutionsutskottet vid 1840 års riksdag anmälde
för rikets ständer (utlåt. n:r 13 och 33) icke mindre än
sjuttiotre anmärkningar enligt § 107. Dessutom anställde
utskottet åtal inför riksrätt enligt § 106 med anledning
af rådgifvareåtgärderna uti trettio regeringsärenden. Åtalen
rörde sannerligen icke småsaker. Rådgifvarne hade i flere
fall tillstyrkt k. m:t att i adminstrativ väg utfärda, ändra,
förklara lag, som enligt 87 § regeringsformen hör under
k. m:ts och riksdagens samfällda myndighet (såsom
växellag, rättegångsordning m. m.). De hade tillstyrkt att utan
riksdagens samtycke afhända kronan fast egendom, att
anvisa anslag af extra utgiftsmedlen till betalning af h.
m:ts teaterskulder, att utan riksdagens bifall bevilja
nedsättning i kronoafraden från ett kopparverk, och i
åtskilliga fall att alldeles egenmäktigt disponera statsmedel till
löner och arfvoden o. s. v. Det blef en vidlyftig riksrätt:
dess första sammanträde hölls den 30 november 1840,
det sista den 2 juli 1842; de utgifna handlingarna
upptaga 450 sidor i kvart. Åklagare var äfven nu C. L.
Landin. Ansvarsyrkandena stannade i vissa fall vid R.-B.
1 kap. 12 §; i vissa fall yrkades jämte straffet äfven
ersättningsskyldighet; i flere fall äskades tillämpning af
ansvarighetslagens § 8 (miste ämbetet, utan att någon tid
kunna däruti åter insättas eller till annat ämbete inom
statsrådet förordnas); i andra åter ansvar enligt dess §§
3 (miste ämbetet och varde ej vidare nyttjad i rikets
tjänst) och 10 (enligt hvilken, för redan ur tjänst afgången
person, förlusten af pension svare mot ämbetets förlust).
Hvilka, lindrigast sagdt, oregelbundenheter på den
tiden kunde förekomma, därå må ett exempel hämtas från
åtalet med anledning af en å kabinettskassans vägnar
ingången borgensförbindelse för den s. k.
ßarthélemy-fon-dens skuld. Härmed förhöll sig på följande sätt: Vid
bouppteckning år 1830 efter kommerserådet Filéen upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
