- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
156

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Indragning af ordinarie statsanslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

ADOLF HEDIftf

för min del icke hänföra det skäl emot riksdagens rätt
att indraga det nu ifrågavarande eller andra ordinarie
anslag, som han hämtade från 102 §:ens af regeringsformen
bestämmelser om riksrättens sammansättning. Han fann
betänklighet mot indragning af presidentplatsen i
kommerskollegium däri, att riksrätten dymedelst skulle
förlora en man af sin normala styrka. För det första ber
jag att härvid få göra den anmärkning, att då kollegierna
icke finnas uppräknade i grundlagen, äfven den mest
ytterlige och absurde bokstafstolkare icke kan komma
längre än därhän att, så länge ordet kollegier i pluralis
skyddas, d. v. s. så länge minst två kollegier stå kvar,
de öfriga kunna utan hinder af grundlag indragas. I detta
hänseende och på det icke någon tvist härom må vara
möjlig, ber jag att få erinra, att ingen människa, så långt
tillbaka jag kunnat utforska, har satt i fråga, att det
skulle vara förbjudet af grundlagen att indraga ända till
nio stycken biskopsämbeten. Äfven de värste
bokstafstolkare hafva medgifvit så mycket, då genom en sådan
åtgärd i allt fall grundlagens ord: ärkebiskop och biskopar
blefve oförkränkta, hvaremot, enligt deras mening, för
äfven det tionde biskopsämbetets indragning skulle fordras
en grundlagsändring, så att defc i 29 § regeringsformen
komme att heta: ärkebiskop och biskopa. Så tolkade
man grundlagen till exempel å 1853 års riksdag, men —
som sagdt — äfven de ytterligaste bokstafstolkare hafva
medgifvit att, så länge man skyddar ärkebiskopen och
pluralen biskopar, man kan göra med de öfriga
biskoparne allt hvad man behagar. Om det är mig tillåtet
att göra en jämförelse och tillämpa detta på kollegierna
så säger jag, att så länge pluralen kollegier är räddad,
också grundlagens bokstaf är hållen i helgd, äfven om icke
mera än två kollegier kvarstå. Vidare ber jag att få
erinra, att vid föregående tillfällen k. m:t och
riksdagen tydligt och på ett sätt, som icke kan missförstås,
ådagalagt, att de icke fästa vikt vid den omständigheten,
att möjligen antalet af riksrättens ledamöter — i fall
detta »spektakel» vidare skall komma att fungera här
i landet — skulle något nedgå. Man har en gång, under
förutsättning att det kollegiala förvaltningssättet kunde
behöfva i vissa fall utbytas mot ett bättre, ändrat 35 §
Regeringsformen, där det handlas om förtroendeämbeten.
Där hette det nämligen enligt 1809 års Regeringsforms
ursprungliga ordalydelse: »presidenterne i kollegierna».
För att nu, därest ett kollegium upphörde att vara och
heta kollegium och förvandlades till något annat,
annorlunda benämndt, chefen för det ombildade verket dock
icke skulle upphöra att vara förtroendeämbetsman, be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free