Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Riksdagens beskattningsmakt och landstingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGENS BESKATTNINCSMAKT OCH LANDSTINGENS 169
utan ändring af grundlagen, en ny inskränkning i den
genom grundlagen åt riksdagen förbehållna
beskattningsmakten. Härtill komma andra omständigheter, till hvilka
jag under föredragets fortsättning återkommer.
Det föreliggande lagförslaget inskränker riksdagens
grundlagsenliga beskattningsmakt, icke på det sättet att
det undandrager riksdagens årliga budgetspröfning en till
beloppet fixerad summa, utan på det sättet att det lägger
i ett stort antal myndigheters händer att, riksdagen
oåtspord, besluta öfver statsutgifter till obegränsadt belopp.
Riksdagen skulle ej blott afsäga sig den årliga pröfningen
af en statsutgift; den skulle ej blott åtaga sig en till
beloppet obestämd utgift; denna utgift skulle ock fastspikas
genom lagbestämmelser, hvilkas ändring förutsätter båda
kamrarnes och k. m:ts gemensamma bifall. Och till allt
detta, som visserligen delvis kan förekomma i andra fall,
skulle fogas detta nya och oerhörda, att den ifrågavarande
statsutgiften aldrig någonsin hade blifvit åtagen af
riksdagen, utan pålades af andra myndigheter. Den, som
kan förena detta med den förutnämnda grundsats, som
finnes nedlagd i vår regeringsform, den lyckönskar jag.
Jag föreställer mig, att, om en enskild motionär
framställde ett sådant yrkande, han skulle från vederbörligt
håll få en välvillig uppmaning att återtaga detsamma.
I hvad förhållande står en sådan afträdelse af en del
utaf riksdagens beskattningsmakt till den pröfningsrätt, vi
eljest äro angelägna om att upprätthålla? Vi hafva vid
ett föregående tillfälle här i kammaren — och jag står
kvar viel den ståndpunkt, jag då intog, och kommer alltid
att göra det — diskuterat frågan om riksdagens rättighet
att indraga lönen för presidentämbetet i kommerskollegium.
Då gällde det, såsom jag nyligen fått en förebrående
erinran om, en »bestående statsinstitution», och riksdagen
ansåg sig likväl böra häfda sin årliga pröfningsrätt af
budgeten. Här skulle riksdagen lägga i en mängd
myndigheters händer, icke för en, utan för tre, ja för fem
budgetsperioder, rätt att pålägga statsutgifter, om hvilkas
belopp riksdagen icke kunde göra sig en föreställning, och
detta genom en lag, från hvilken riksdagen icke vore i
stånd att frigöra sig. Låtom oss vidare jämföra detta
med hvad som är föreslaget i ett intressant dokument,
som snart skall föreläggas till kammarens afgörande. I
den för korthetens skull benämnda s. k. garantilagen, som
vid innevarande riksdag blifvit föreslagen af en ärad
ledamot af denna kammare, stadgas att, för upprätthållande
af arméns stamtrupp, riksdagen årligen skall ställa
erforderliga medel till k. m:ts disposition. »Erforderliga
medel», d. v. s. det belopp, som riksdagen pröfvar erforder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
