- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
172

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Regeringen och tullarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

ADOLF HEDIftf

skäl att han icke till fullo instämt i någon af de
afgifna reservationerna. Herr talmannen behagade således
finna, att det är Första kammarens ledamöter inom
konstitutionsutskottet, som hafva dikterat beslutet, hvarmed
jag dock icke vill hafva sagt, att dessa ledamöter dikterat
utskottets utlåtande. Under sådana förhållanden skulle
man visserligen kunna inskränka sig till att blott hänvisa
till de reservationer, genom hvilka vi hafva fritagit oss
från allt ansvar för detta, i högsta grad öfverraskande,
dokument. Men då det skulle kunna hända att man en
gång i framtiden komme att åberopa konstitutionsutskottets
vid 1886 års riksdag afgifna utlåtande n:o 6 såsom ett
slags auktoritet för en åsikt i den svenska statsrätten,
hvilken näppeligen förr torde hafva blifvit hörd under
hela tiden från grundläggandet af 1809 års statsskick,
skall jag anhålla att få säga några ord om denna
motivering, ehuru ledamöterna från Andra kammaren icke för
densamma bära något som helst ansvar.

Det är bekant att under senare delen af den
tidrymd, som förflutit från grundläggningen af vårt
nuvarande statsskick, från åtskilliga håll framställts och med
mycken styrka förfäktats den läran, att k. m:t skulle
äga, utöfver den i Regeringsformen uttryckligen medgifna
rättigheten i afseende på spannmålstullar, en allmän rätt
att nedsätta af riksdagen beslutade tullsatser, följaktligen
äfven att afskaffa dem; och det är äfven bekant, att k.
m:t i åtskilliga fall utöfvat denna enligt min tanke
själf-tagna makt. Detta är en jämförelsevis ny lära. Den var
okänd för grundlagsstiftarne, för riksdagen under de första
decennierna efter 1809, och den förmenta rätten togs den
tiden icke heller i anspråk af k. m:t.

Jag skall anhålla att få anföra några data ur denna
frågas historia. Vid 1809 och 1810 årens riksdag
bemyndigade riksdagen k. m:t att intill nästa riksdag höja
och sänka sjötullsafgifterna. Vid riksdagen år 1812
öfverlämnade rikets ständer till k. m:t sina beslut i
bevill-ningsfrågorna till utfärdande och bemyndigade genom
särskild skrifvelse k. m:t att intill nästa riksdag höja eller
sänka tullsatserna. På samma sätt förfors vid 1815 och
vid 1817—18 årens riksdagar. Och att k. m:t på den
tiden icke tilltrodde sig att utan riksdagens för en
riksdagsperiod gifna bemyndigande sänka eller afskaffa några
af riksdagen fastställda tullsatser, framgår af kungl,
kungörelsen den 30 mars 1814, hvarigenom k. m:t lindrade
utförselstullen på järn under uttryckligt åberopande af,
såsom orden lyda, »den rätt, Rikets ständer till Oss
uppdragit». 1823 års riksdag gaf också k. m:t sådant
bemyndigande, ehuru i en annan form, nämligen en an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free