Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Regeringen och tullarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH TULLARNA
173
hållan till k. m:t, att, därest omständigheterna så skulle
påfordra, vidtaga ändringar i de fastställda tullsatserna
Vid 1828—1830 årens riksdagar meddelade Rikets
ständer också k. m:t ett formligt bemyndigande i detta fall.
Det är således först efter att några decennier efter det
bemyndigande äga rätt att upphäfva eller minska af
fiksdagen beslutade tullsatser. Att en sådan teori kunde
uppkomma, förklaras helt enkelt icke af konstitutionella
utan af lämplighetsskäl. Vi böra erinra oss, att riksdagen
skulle enligt grundlagens ursprungliga ord sammanträda,
då fem år förflutit efter sista riksdagens slut. Detta
hvart femte år; och först på 1840-talet beslutades, att
den skulle sammanträda hvart tredje år. Vid sådana
förhållanden och då i följd af omständigheter, som jag icke
riksdag, var det ju lämpligt att k. m:t fick en sådan
begränsad rätt eller att riksdagen gaf ett sådant
bemyndigande, som jag nu anfört exempel på — från de första
tjugu åren af det nya statsskicket.
vid flere tillfällen, utan ett sådant bemyndigande af
riksdagen, tagit sig rätt att nedsätta tullsatser; och af åt-
s kul le äga denna rätt enligt grundlagen. Jag är ledsen
att behöfva säga, att denna teori i synnerhet vid vissa
tillfällen förfäktats ifrigt från frihandlarnes sida, emedan
Emellertid har man, så vidt jag vet, aldrig någonsin
dragit ut den konsekvens, som dock ovillkorligen följer af
påståendet om k. m:ts rätt att upphäfva eller minska
tullsatserna, eller att, om k. m:t har denna rätt, k. m:t
också, i följd däraf att i 60 och 61 §§ Regeringsformen
alla bevillningar äro föremål för en enda samfälld
föreskrift, har rätt att göra allt hvad ban behagar med alla
af riksdagen beslutade bevillningsafgifter. Konsekvensen
är med andra ord den, att k. m:t äger göra hvad han
vill med riksdagens beslut rörande postbevillningen, hvad
han vill med riksdagens beslut angående
brännvinstill-verkningsafgiften och hvad han vill med riksdagens
beslut i fråga om allmänna bevillningen. Riksdagen
beslutar t. ex., att bevillningen för inkomst utaf kapital eller
arbete skall utgå med en procent; men k. m:t kan besluta,
att den skall utgå med en pro mille eller nedsätta eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
