- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
175

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Riksdagens upplösning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RIKSDAGENS UPPLÖSNING

175

Riksdagens upplösning.

(Aftonbladet 7 mars 1887.)

Snopenheten hos en del aktade protektionister, hvilka
af sina ledare läto sig förmås att såsom ett ofarligt
skrämskott betrakta statsministerns tydliga förklaring under
tulldebatten, är ganska stor och erkännes mera
oförbehållsamt, än vi hade väntat. Förbittringen hos vissa ledare
är ännu större, döljes illa af somliga under konstlad
munterhet, men röjes af andra i våldsamma och förbittrade
ord mot Themptanders — »partiregering».

Man kan ju möjligen ogilla den grundlagsbestämmelse,
som bemyndigar k. m:t att förordna om nya val.
Presidenten i Förenta staterna äger ej denna befogenhet, och
franska republikens president kan blott med senatens
samtycke upplösa deputeradekammaren. Det kan ock
erkännas, att ju kortare valperioden är (i Förenta staterna 2 år
för representanternas hus), dess mindre behöflig är denna
befogenhet i statschefens hand. Likaledes är den mindre
påkallad där, hvarest det representativa systemet är
mo-difieradt genom en tillsats af omedelbar demokrati, så att
viktiga beslut underställas allmän folkomröstning.
Emellertid har upplösningsrätten både teoretiskt och praktiskt
vunnit ett så allmänt erkännande, att nu gällande
riksdagsordnings författare, i motiveringen till den 1863
framlagda kungl, propositionen, kunde yttra, att »några skäl
därför icke lära behöfva anföras».

Emellertid finna vi, att denna konstitutionella regel
här och där blifvit i dessa dagar mycket illa uppfattad.
Det säges, att grundlagen uppenbarligen blott afser
sådana fall, då riksdagen icke skulle inse, att landets
själfständighet är satt på spel, eller då den råkar i strid med
regeringen om grundlagens mening, eller då den gör sig
skyldig till grundlagskränkning. Men i grundlagen finns
ingen, vare sig uppenbar eller beslöjad hänvisning till
dessa tre fall. Grundlagen har icke med något enda ord
från de grunder, som kunna motivera en upplösning,
uteslutit just den, som enligt vittnesbörd af den
parlamentariska erfarenheten från andra land är att nämna främst
bland alla, nämligen sannolikheten att i en synnerligt
viktig fråga representationen ej befinner sig i
öfverensstämmelse med, ej verkligen representerar folkets åsikter,
önskningar och behof. Att tulldebattens utgång icke lämnar
ett tillförlitligt uttryck af hvad folket tänker, det borde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free