Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Valpröfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALPRÖFNING
183
tydt, om förträffligheten af en sådan reform gå vi nu att
något närmare utveckla.
Dessförinnan kan det kanske vara lämpligt att
påminna om, att äfven vår riksdagshistoria vet att förtälja
ett och annat om fullmakts pröfning såsom en faktor i
partikampen vid riksdagar. För korthetens skull anbefalla vi
till genomläsning hvad Malmström förtäljer om
fullmakts-pröfningen vid 1771—1772 års riksdag, då »mängden af
omtvistade val och partiernas jämnstyrka, som gjorde
hvarje röst dyrbar, gaf mer än vanlig hetta åt striden»,
och då ur den striden framgingo de nya mössornas
åter-eröfring af makten och — en statskupp, som ledde till
enväldets återkomst och som fick sitt bakslag den 13
mars 1809.
Om en senare tid gälla lyckligtvis professor
Asche-hougs förut anförda ord, att valfrågorna spela en ringa
roll å Sveriges riksdag, och att detta länder den till ära.
Väl har under vårt århundrades ståndsriksdagar någon
gång litet valbråk ägt rum, men ganska litet. Sålunda
torde man erinra sig, hurusom borgarståndet 1859 vägrade
att mottaga Vaxholmsrepresentanten Rathsman, huru vid
samma riksdag hr Lallerstedt »lades på bordet», och huru
angreppet mot hr Wallenbergs behörighet af talmannen
bemöttes med en propositionsvägran, hvars motivering var
ett sällsynt mästerstycke i det alldeles befängda.
Likaledes minns man nog från 1840 års riksdag en viss Bagges
anmärkning mot hela Stockholmsvalet på bl. a. den grund,
att före valet öfverenskommelse ej träffats om
riksdags-mannaarvode. Det allvarsammaste i hela den frågan blef
den bismak, hon fick genom ett yttrande af hr Rydin,
icke nu varande professorn i Uppsala, utan den ännu
mera fräjdade representanten för Borås. Att anmärkning
blifvit gjord mot Stockholmsvalet, beklagade nämligen hr
Rydin af det skäl, att »som hela landet känner,
Stockholms borgerskap till denna riksdag valt mera frisinnade
och tänkande män än tillförene». Uti åt elsen förefaller
eftervärlden både oskadlig och rolig, men så tyckte icke
hr Rydins samtida. — Från det höglofliga riddarhuset, där
inga valspörsmål kunde ifrågakomma, vore ock att
anteckna åtskilliga mer eller mindre rysligt tillämnade
attentat; vi skola blott nämna försöket mot Crusenstolpe
1834 och den alldeles laglösa »utvotering» under sken af
behörighetspröfning, som ägde rum den 6 december år
1853. leke heller någon valfråga, men jämförlig med
adelns tilltag att utvotera en misshaglig, men behörig
ledamot, är en del bondgubbars yrkande år 1823, att
Rutberg skulle ur ståndet uteslutas därför, att han
föreslagit — Indelningsverkets upphäfvande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
