Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Den administrativa lagstiftningen. (Motion n:o 179 och n:o 186 A. K. 1902)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ADMINISTRATIVA LAGSTIFTNINGEN
187
Då jag, herr talman, skall tillåta mig att instämma
i motionärens yrkande om afslag å utskottets hemställan
och bifall till motionen, så gör jag det till en del
för att söka åvägabringa en bättre öfverensstämmelse
mellan utskottsbetänkandets kläm och
utskottsbetänkandets rubrik, hvilka stå i en verklig motsägelse mot
hvarandra, men detta är naturligtvis icke mitt hufvudsakliga
motiv. Jag vågar, herr talman, hysa den förhoppning,
att den dagen aldrig skall komma, då svenska riksdagen,
åtminstone Andra kammaren, bifaller ett sådant förslag
som det, hvilket nu blifvit af dess fjärde tillfälliga
utskott för kammaren framlagdt. Ett bifall till utskottets
hemställan skulle nämligen innebära, att kammaren
erkände, det k. m:t vid utfärdande af kungörelsen den 14
juli 1893 har handlat inom gränserna för sin
grundlagsbestämda befogenhet, och därigenom skulle kammaren
också ikläda sig ansvaret för ytterligare nya om möjligt
ännu längre gående ingrepp i den kommunala
själfbe-skattningsrätten.
Den ärade motionären har redan i sitt anförande
påmint kammaren om innehållet af andra stycket i 57 §
regeringsformen: Huruledes särskilda menigheter må för
egna behof sig beskatta, bestämmes genom
kommunallagarne, hvilka af konungen och riksdagen gemensamt
stiftas. Dessa kommunallagar innehålla icke någon
bestämmelse, icke ett enda ord, som gifver anledning
därtill, att kommunal beskattning skulle få påbjudas af någon
annan myndighet än de enligt samma lagar inrättade
kommunala myndigheterna. Det förhåller sig visserligen
så, att för vissa ändamål kommunal skattskyldighet är
påbjuden genom andra lagar än kommunallagarne. Så är
förhållandet med prästaflöningen, med klockarnes aflöning,
med kostnaderna för folkskoleväsendet. Så är också
förhållandet med kostnaderna för de allmänna byggnader,
som omtalas i 26 kap. byggningabalken och i de lagar,
genom hvilka detta kapitel i den allmänna lagen blifvit
ändradt. Men den skattskyldighet för dessa ändamål,
som sålunda är genom särskilda lagar kommunerna ålagd,
den är föreskrifven i författningar, stiftade af k. m:t och
riksdagen gemensamt. Däremot, någon rättighet för k.
m:t att på egen hand föreskrifva ändamål, för hvilka
kommunerna skola åläggas beskattning, någon sådan
rättighet finnes icke medgifven i grundlagen, och den
finnes icke heller medgifven i någon annan lag. Detta
oaktadt har utskottet på sid. 14 i sitt betänkande sagt,
att det för en sådan förment k. m:ts rätt har funnit stöd
i dels hälsovårdsstadgan af 1874, dels den året därefter
utfärdade epidemistadgan. Om det nu verkligen förhöllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
