Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Järnvägskoncessionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbehållen. Riksdagens skrifvelser n:o 188 år 1860 och
n:o 120 år 1863, i hvilka rikets ständer för sin del
uttryckligen och formligen meddelade expropriationsrätt åt
ett antal enskilda järnvägar, visa, att rikets ständer då
fortfarande hyllade den af lagutskottet år 1844 uttalade
grundsatsen, att större kommunikationsföretag icke böra
få utföras utan representationens samtycke.
Emellertid har k. m:t sedan nära ett halft sekel
tillägnat sig en rätt, för hvilken fåfängt sökes något stöd
i grundlagen, och hvilken uti ingen annan konstitutionell
stat är uteslutande öfverlämnad till en af alla i lag
stadgade villkor oberoende utöfning i administrativ väg.
Ännu äger dock riksdagen kvar en möjlighet att
förhindra en sådan utöfning af denna makt, som ägde rum,
då den beryktade Luleå-Ofotenskoncessionen af k. m:t
beviljades den 8 december 1882, hvarigenom lagens
stadgande om jords och lägenhets afstående för »allmänna»
behof rönte den oerhörda, administrativa tolkningen och
tillämpningen, att en järnvägskoncession med ty
åtföljande expropriationsrätt meddelades åt sökandena såsom
ett värdepapper att försäljas till utländske spekulanter.
Ännu finns en möjlighet kvar att förebygga en dylik
kasus, ty lyckligtvis afvärjdes det år 1872 gjorda försöket
att afhända riksdagen sista återstoden af dess rätt att
pröfva sådana större kommunikationsföretag, som 1844
års lagutskott ansåg icke böra få verkställas utan
representationens samtycke. K. m:ts då framställda
begäran, att riksdagen skulle för all framtid bemyndiga
k. m:t att åt järnvägskoncessionsinnehafvare medgifva
vissa förmåner, blef nämligen afslagen, och riksdagen har
sedermera årligen meddelat k. m:t ett sådant
bemyndigande blott för tiden intill nästa lagtima riksdags början.
Nu har, som bekant, inträffat, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkt en till k. m:t ingifven
ansökan om koncession å den svenska sträckningen af en
järnvägsanläggning från Luossavaaras järnmalmsfält till
Ofoten-fjorden. Då det i mångas ögon otroliga kunnat
hända, att den fackmyndighet, hvars utlåtande i ämnet
k. m:t i första hand infordrat, förordat detta företag,
kan det ej längre anses omöjligt att k. m:t beviljar den
sökta koncessionen. Till skydd mot ett sådant
äfventyr synes riksdagen böra anlita det enda medel, den
ännu har i sin hand, nämligen att behålla utöfningen af
sin rätt att i hvarje särskildt fall pröfva, om de
förmåner, som k. m:t årligen begär ett generelt
bemyndigande att tilldela enskilda järnvägsföretag, böra
medgifvas eller ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
