Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Järnvägskoncessionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jÄRNVAGSKONCËSSIONERNA
201
De invändningar, man anfört mot detta förslag, då
det vid föregående tillfällen framställts, äro dels tanklöst
gripna ur luften — såsom påståendet, att härigenom de
forna riksdagsstriderna om järnvägar skulle kunna
upplifvas — dels tämligen betydelselösa, såsom påståendet
att häraf skulle föranledas »tidsutdräkt» för de
koncessionssökande. Då riksdagen är samlad fyra månader
hvarje år, lärer talet om tidsutdräkt föga förtjäna
afseende. Besväret för riksdagen blifver ringa: oftast skall
pröfningen komma att inskränka sig till en
proforma-åtgärcl. Men undantagsvis kunna inträffa sådana fall,
som Luleå-Ofoten-koncessionen för tio år sedan, eller den
nu ifrågasatta banan från Luossavaara till norska gränsen,
och det är för dessa undantagsfall som riksdagen bör
hafva i sina egna händer behållit rätten att säga nej.
Det må ej glömmas, att koncessionen å
Luleå-Ofoten-banan beviljades den 8 december 1882, således blott fem
veckor före riksdagens öppnande. leke var det någon skadlig
»tidsutdräkt», som skulle hafva ådragits dem, som då
sökte koncession, ifall denna indirekt kommit under
riksdagens pröfning genom en kungl, proposition om
beviljande af vissa förmåner, som äro beroende af riksdagens
bifall. Men hvad sökandena i sådant fall riskerat, det
var att ingen koncession beviljats, hvilket skulle hafva
varit en stor lycka för svenska staten. Hederliga,
aktningsvärda järnvägsföretag hafva intet att befara däraf,
att riksdagen ändtligen, varnad af en mycket ledsam
erfarenhet, upphör att handlöst släppa ifrån sig sista
möjligheten att utöfva den pröfningsrätt i afseende å stora
kommunikationsföretag, hvilken lagutskottet vid 1844 års
riksdag, såsom ofvan är nämndt, ansåg af så stor vikt
att representationen ägde och utöfvade, och som
representationen i andra, äfven i parlamentariskt styrda länder
ej ansett öfverflödigt att utöfva.
På grund af det anförda tillåter jag mig att
hemställa, att riksdagen icke måtte bifalla k. m:ts
proposition n:o 6 om beviljande af vissa förmåner för enskilda
järnvägsanläggningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
