Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Grufkoncessionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUFKONCESSIONERNA
207
finna, alldeles likartadt med det som nu föreligger. Då
ifrågasatte man, att riksdagen, en enda riksdag, skulle
upphäfva sig till förmyndare öfver alla kommande
riksdagar och i strid mot 77 § regeringsformen åt k. m:t för
ali framtid öfverlåta rätten att åt enskilda järnvägar
kostnadsfritt upplåta kronomark med flere förmåner. Detta
är alldeles enahanda med det, som nu föreligger. Man
föreslår här, att denna riksdag, 1893 års riksdag, skulle
frånhända alla kommande riksdagar och öfverlåta åt k.
m:t utan möjlighet för riksdagen —- formell möjlighet —
att sedermera taga tillbaka den makten, beträffande det
ärende, som omhandlas i den kungl, propositionen.
Det är nu alldeles gifvet, att, om — såsom jag tror
vara klart — ett sådant förfarande vore en
grundlags-öfverträdelse, så kan den icke heller på något sätt
ursäktas därmed, att det skulle finnas särskilda praktiskt
tvingande anledningar till att så förfara.
Ingen lär väl kunna komma och påstå, att det skulle
blifva särdeles besvärligt för regeringen att få vänta på
ett riksdagens bemyndigande i denna sak, mer än det
skulle vara för regeringen besvärligt att vänta på ett
sådant bemyndigande beträffande vissa förmåner och
rättigheter för enskilda järnvägar. Ty ingen lär förutsätta, att
det skall blifva en sådan rusning till apatitförekomsterna
i Norrbotten, att det af den anledningen skulle vara
beklagligt, om k. m:t icke finge den ifrågavarande rätten en
gång för alla, utan finge vänta, i fall en sökande komme
in efter riksdagens slut ena året, till dess riksdagen komme
tillsammans nästa gån g. Men om någonting sådant skulle
inträffa — om detta omöjliga skulle ske — då förefaller
det mig, som om det i själfva verket skulle vara nyttigt,
att en paus i behandlingen af en sådan fråga finge äga
rum. Det kan icke vara just lämpligt, att — såsom
stundom med järnvägskoncessioner skett — äfven dessa
apatit-koncessioner skulle sökas, för att sedermera sådan
beviljad koncession skulle användas såsom en handelsvara.
Det kan icke påstås, att något farligt dröjsmål skulle
uppstå. Ty det skulle dock vara ett besynnerligt bolag,
som först skulle börja med förundersökningar,
försöksarbeten, till hvilka k. m:t anser sig äga rätt att gifva
tillstånd utan riksdagens pröfning, men sedermera icke skulle
kunna komma in i tillräcklig tid för att få en sådan
ansökan beviljad af riksdagen, utan nödvändigt behöfva
vänta just till dess riksdagen skilts åt. Således: för min
del anser jag, att det icke vore i någon mån betänkligt
att låta k. m:t i hvarje särskildt fall komma till riksdagen
och begära det tillstånd, som k. m:t här anhållit, i strid
med grundlagen, att få åt sig medgifvet för alla kommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
