Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - K. M:t i riksbanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. M:T I RIKSBANKEN
209
yttrat sig i denna riktning, mera utförligt 1869, vidhållit
mera eller mindre uttryckligt samma mening 1884, 1885,
1886 och 1889, att nämligen det ekonomiska enväldet i
k. m:ts hand å ena sidan och riksdagens makt öfver
riksbanken å den andra utgjorde liksom hvarandras
förutsättningar och rättfärdigade hvarandra. Då detta
uttalande dikterats från högerhåll af synnerligen
konservativt folk, har det varit mig förunderligt att nu finna så
många ledamöter af denna kammare i
konstitutionsutskottet öfvergifva till och med den ståndpunkten och
visa sig benägna att utan vederlag gå in på k. m:ts
proposition.
Banko- och lagutskottet vid 1894 års riksdag yttrade,
att upphörandet af de enskilda bankernas
sedelutgifnings-rätt hade blifvit ett »allmänt erkändt önskningsmål».
Så långt skulle man således hafva kommit, att detta,
från att hafva varit till en början blott ett yrkande från
Andra kammarens sida, nu blifvit ett erkändt
önskningsmål i landets intresse från Första kammarens sida och
från regeringens. Men när det har skett, hvad inträffar
då? Då inträffar, att man säger: för att denna reform,
som från alla sidor anses vara mycket viktig, som
åtskilliga anse i så hög grad viktig, att de tacka Guds
försyn därför, att, oaktadt den så länge har uppskjutits,
icke någon katastrof störtat ned öfver landet, — man
säger: för att denna reform till landets nytta skall i
nåder tillåtas att blifva genomförd, fordra vi en utvidgning
af konungamakten! Det är mig förunderligt, att den
lindrigast sagdt mycket litet tilltalande karaktären af detta
köpslagande helt och hållet undgått de personer, som
därom gjort proposition. Jag skulle kunna föreställa
mig, att en sådan framställning snarare komme från
konungamaktens fiender, ty det vill jag betona, att, när
en i hög grad samhällsviktig reform skall stranda därpå,
att k. m:t icke i betalning därför får en utvidgning af
sin makt, ingenting kan från konungamaktens sida
ifrågasättas, som i högre grad skadar denna makts prestige.
Men det är nu deras sak att bedöma, som kommit med
en sådan proposition.
Jag vet väl, att man nu inkläder denna pretention
på utvidgning af konungamakten i sådana talesätt, som
att denna skulle vara nödvändig för att garantera en
god skötsel af riksbanken. Men tillåt mig göra den
anmärkningen, herr talman, att det synes mig vara ett
alltför dumdristigt tal för att på allvar föras i marken såsom
trupper uti den bataljen. Jag frågar: finns det någon,
som vedervågar det påståendet, att riksdagens verk,
riksbanken och riksgäldskontoret, hafva blifvit förvaltade på
14. — Adolf Hedin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
