- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
211

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Dispositionen af besparingarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DISPOSITIONEN AF BESPARINGARNA

211

Dispositionen af besparingarna.

(Motion i Andra kammaren 1904.)

När 1840—41 års riksdag fastställde vissa regler för
k. m:ts dispositionsrätt — i likväl ganska vidsträckt
omfång — öfver besparingarna, gällde ännu 1815 års
grundlagsbestämmelse, att riksdag skulle hvart femte år
sammankomma; treårsperioden infördes, som bekant, först vid
1844—45 års riksdag. Det är tydligt, att sedan
riksdagarna blifvit årliga, en så omfattande dispositionsrätt,
som under den gamla riksdagsordningen, ej kan vara af
något verkligt behof påkallad. Under sådana förhållanden
har den också i flere fall visat sig olämplig, äfven när
den icke missbrukats i oomtvistlig strid med de fastställda
villkoren. Ty om, äfven utan sådant missbruk som det
nu rådande, mycket betydliga besparingar uppkomma till
användning utan riksdagens medgifvande och för
ändamål, som åtminstone alis icke äro angelägna, under det
att, trots finansiella svårigheter, nödvändiga budgetsanslag
måste ökas, så är ju riksdagen urståndsatt att så utöfva
sin budgetmakt, som den borde. Man har kommit in på
så betänkliga afvägar, att det har varit att motse, att en
vacker dag skulle med framgång göras gällande, att genom
långvarig häfd riksdagens rått att bestämma, om och på
hvad villkor besparingarna finge af k. m:t disponeras, gått
förlorad, och att på samma sätt k. m:t fått en rätt att bruka
och missbruka dem, som ej kunde honom afhändas utan
hans eget samtycke. Sådana påståenden hördes redan
för ett par årtionden sedan om besparingarna. I själfva
verket användes de under en lång följd af år dels utan
något bemyndigande från riksdagen, dels på grund af en
§ i riksdagsbeslutet, som kanslideputerade utan något
bemyndigande där infört (1867—1872). Denna § var
visserligen af kammaren godkänd, liksom de andra §§:na, och
kunde således af k. m:t åberopas. Men lätt räknade voro
de riksdagsmän, som visste att de »das allés gethan».
Från år 1873 uteslö to kanslideputerade ur sitt förslag
till riksdagsbeslut den oriktiga uppgiften, att årets riksdag
förnyat k. m:ts fullmakt öfver besparingarna. Och
därtill funnos de giltigaste skäl, eftersom kamrarne i själfva
verket icke förnyat beslutet, ej heller gifvit
kanslideputerade en oformlig fullmakt att ändå inregistrera förnyelsen.
Äfven då för tiden blefvo andra medel än verkliga
besparingar såsom sådana disponerade, och detta för behof,
som riksdagen hade pröfvat och underkänt — således en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free