Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas lika behörighet - Första kammaren i Sverige och i andra länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
ADOLF HEDIftf
VI.
(Efter författarens manuskript, 1904.)
Sådana anonyma Första kammare-dödsfall hafva
inträffat mer än en gång.
Ett sådant ägde rnm den 4 september 1870, alldeles
obemärkt. En provisorisk regering hade blifvit
proklamerad i st. f. den styrelse, som sjönk ned i sin under tjugu
år hopade smuts, öfver hvilken nu hvälfde vågor af
Frankrikes väpnade ungdoms blod. När bonapartisterna
larmade om, att den »lagliga» makten, ej den af sig
själf befullmäktigade revolutionära, bort få förordna en
ny regering, så är detta hvad af en sådan oförsynthet
kunde väntas. Men det förekommer också, att personligt
misshag låter en likvisst i mycket respektabel historiker
— den här nedan nämnde S. Denis — skämma bort sin
bok med en dylik klagan, som är meningslös. Den
»lagliga» makten bestod till sin stora majoritet af den
officiella kandidaturens kreatur, som med sitt tjut och
sina injurier den 15 juli öfverröstat Thiers och Gambetta,
m. a. o. den lagstiftande corpsen, och af en senat, som för
sina 30,000 francs dotation vid en befattning, som
var oaflönad,* ej af egen ingifvelse hade någon annan
funktion än att ropa »lefve kejsaren». Den först nämnda
visste sig vara så föraktad, att den i själfva verket icke
gjorde annat än ett fullkomligen skenbart försök att skaffa
det regeringslösa riket en styrelse. Blef den hindrad
genom en folk-öfversvämning från gatan? Nej, den hade
släppt ur händerna sitt tänkbara initiativ: den famlade i
ord, väntande, och då kom omsider »emöten», ej
gatu-skrikets vagabonder, utan folk ur den lägre borgareklassen,
en elit af arbetare, hela bataljoner nationalgarde, ej för att
våldföra det fallna kejsardömets voteringslakejer, utan för
att tillse att ej några hetsiga tokar skulle försöka att ställa
till något ofog. När den Bretagniske deputeraden
Glais-Bizoin lofvade, att hans kolleger ej skulle vidare komma
tillbaka till sin samlingssal, samt började försegla portarne
i Palais-Bourbon, gingo den »lagliga» maktens
representanter stillsamt sin väg. De funno uppenbarligen detta
vara alldeles naturligt, de visste ej hvad annat de skulle
uträtta, och de voro ej angelägna om att få uträtta det
* Konst, af 14/i 1852, art. 22 säger: Senators-befattningen är
oaflönad; likväl kan Republikens president bevilja senatorer, m. h. t.
gjorda tjänster och deras förmögenhetsställning, en personlig dotation,
som ej kan öfverstiga 30,000 fr. för år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
