- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
228

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas lika behörighet - Första kammaren i Sverige och i andra länder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

ADOLF HEDIftf

»Ja just det,» hörde man nr alla dessa lejonhudar’»
»det var en ypperlig tanke.»

En annan af bonapartismens samvetslösaste
medhjälpare, Pierre Jules Baroche, har vid detta tillfälle råkat
att mot sin vilja fälla den definitiva domen öfver senaten,
som han tillhörde. Han hade i sin tid försvarat »allmänna
säkerhetslagen», som var en fara för allt hederligt folks
säkerhet; han hade, som justitieminister och ledamot af
Conseil d’Etat, i ord och handling, förhånat »respekten för
juristskrupler.» Han tänkte sig ej för, när han talade
till sina kolleger och sade:

»Om vi hoppades, att den revolutionära styrka ur
folket, som trängt in hos lagstiftande corpsen, skulle vända
sig mot oss, skulle jag framhärda i den tanke, jag yttrat,
och jag skulle önska att hvar och en af oss stannade i
sin fåtölj, för att afvakta inkräktarne. Men olyckligtvis
(och jag säger olyckligtvis, ty det är här jag skulle vilja
dö) hysa vi ej denna förhoppning. Revolutionen bryter
ut öfver hela Paris, men den kommer ej och uppsöker
oss inom dessa murar.»

Det är ej möjligt att mera tydligt och tillförlitligt
intyga, hvilket förakt omgaf detta förhyrda patrask, som
fullständigt gick under i glömska.

För den ofrivilligt sanna delen af talet kan man så
mycket hellre ursäkta den frivilligt lögnaktiga delen, som
den ej kan narra någon att tro, att Baroche och de öfriga
lakejerna kände den minsta lust att efterlikna Roms
senatorer. Väl hade de haft sin 16 juli, sin Dies
Allien-sis; den hette Sedan. Men där stridde ej, föllo ej några
senatorer; de sutto kvar vid sitt prebende, och när de
nu motsågo att de skulle förlora det, hvad de då tänkte
på, var att fort komma bort från ämbetsstolarne. Baroche
ansåg sig ej säker för Brennus och Galliska hären inom
Frankrike: han begaf sig skyndsammast till Jersey.

Sådant var det Första kammare-frånfället. (Taxile
Delord: Histoire du second empire VI, 516. — Samuel
Denis: Histoire contemporaine, I, 204.

Ej så obemärkt, men utan bråk befriade sig engelska
folkrepresentationen — Underhuset — för två och ett
halft århundrade sedan från påhänget af The House
of Lords. Förut hade biskoparne 1642 förlorat sina
platser i öfverhuset. Det var, enligt Guizots
framställning, den 6/2* 1648 g. st. beslutet om öfverhusets af-

* Motsägande, oförenliga data, äro ej ovanliga hos engelska
författare, så länge g. st. räcker. På Carl I Stuarts kista skrefs 1648.
Dagen för afrättningen var 30 januari 1648 enligt då gällande g.
stilen, hvilket för oss motsvarar 9 februari 1649. Besluten om
öfverhuset tillhöra gamla stilens 1648, februari (Guizot Hist. de la révol.
d’Angleterre, II:a delen, bok 8).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free