- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
235

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas lika behörighet - »Vingklippningen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

» VINGKLIPPNINGEN »

235

1840—41 års riksdag, i Ekholms och Bengt Gudmundssons
förslag vid 1844—45 års riksdag — af hvilket det förra i
hufvudsak godkändes af borgarståndet, det senare af
bondeståndet antogs — vidare i Örebroförslaget, som af
bondeståndet voterades vid 1850—51 års riksdag — i alla
dessa m. fl. förslag utgick man från den principen, att
det politiska lifvets tyngdpunkt måste vara förlagd till
den egentliga folkkammaren, i förhållande till hvilken
den andra afdelningen af representationen skulle utgöra
en emot öfverilningar tryggande, kontrollerande motvigt,
icke en i yttre måtto likställd makt, icke en jämlik styrka,
den där skulle kunna hämma hela rörelsen eller frestas
att anställa kraftmätningar, hvilka slutligen måste ända
antingen så, att den ena af de täflande dukar under eller
ock hela maskineriet springer sönder i stycken.

Den lika »behörigheten och myndigheten i alla frågor»
är en farlig chimär, som har hela den konstitutionella
utvecklingshistoriens vittnesbörd emot sig. Vill man i
till-lämpningen fullt ut göra ett sådant anspråk gällande,
då skapar man, medvetet eller omedvetet, en permanent
konflikt, en konflikt, herr talman, som, äfven om den
någon gång döljer sig på djupet eller tyckes hvila, dock
arbetar där nere, och under detta arbete kommer den
former att förvittra, hvilka skenbart tryggas af en
grundlagstext, men aldrig kunna af en sådan varaktigt skyddas
emot den åverkande kraften af sakernas egen natur. En
sådan konflikt, om den varar länge och ju längre den
varar, om den varit häftig och ju häftigare den varit,
skall dess mer sannolikt leda till rubbning, kanske till
öfverändakastande af själfva grundvalarne för statsskicket.

Undan en sådan fara hafva vi en väg, som ännu står
oss öppen, och denna väg är det, som man nu så ifrigt
manar Andra kammaren att tillstänga, en väg, ganska
lång — det döljer jag icke för mig — men som likväl
vårt folks betänksamma och tåliga lynne låter oss hoppas
skola föra till målet. Det är möjligheten för Andra
kammaren att genom dess relativt starkare tillväxt en gång
se tyngdpunkten i vårt politiska lif dit förlagd. Första
kammaren behöfver icke därför förvandlas till en
statsdekoration. Ingenting i själfva institutionens beskaffenhet
skall hindra en på mera folklig bas ombildad Första
kammare att, liksom t. ex den franska senaten, hvilkens
popularitet växer för hvarje dag, återförvärfva uti ökad
moralisk auktoritet en för sig själf och landet gagnelig
ersättning för hvad den mist uti yttre maktställning.
Ingen här skall våga påstå, att icke Första kammaren i
Holland, senaten i Belgien hafva utöfvat ali med en
första kammares rationella ställning förenlig makt och in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free