Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Sveriges första kammare enligt motiven till riksdagsordningen och i verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVËRIGES FÖRSTA KAMMARE
247
årtiondens erfarenhet om det kommunala rösträttseländet
af 1862 kunde vidhålla (Minnen [I, s. 250), att »politisk
rösträtt» icke rimligen »kan medgifvas andra än dem,
som äga rösträtt i sin kommun»?
IY.
Det har blifvit sagdt och upprepad t, att vår Första
kammare, såsom (hufvudsakligen) utsedd af landstingen,
har en förebild i Hollands första kammare. Jämförelsen
vittnar om obekantskap med Hollands författning, och
likheten är blott skenbar. De holländska
»Provinsial-staterna», som under perioden 1815—1848 valde andra
kammarens ledamöter, medan första kammarens
ledamöter samtliga voro, såsom danskarne uttrycka sig,
»kungavalda», hafva efter grundlagsrevisionen år 1848
haft att välja riksrepresentationens, »Generalstaternas»,
Första kammare, medan dess Andra kammares ledamöter
utses omedelbart inom de i vallagen bestämda
valkretsarna. Detta är likheten, och därmed punkt. Olikheterna
äro väsentliga.
För det första utses provinsrepresentationerna
omedelbart och med lika rösträtt af dem, som äro
röstberättigade vid val till Andra kammaren. För det andra
har Första kammaren en helt annan konstitutionell
ställning än i Sverige. Ty dels skola samtliga regeringsförslag
öfverlämnas till Andra kammaren och komma ej till den
Första, därest de ej, med eller utan förändringar, blifvit
af den Andra kammaren antagna, hvarefter de af Första
kammaren blott kunna oförändrade antagas eller afslås;
dels kan ett representationens initiativ i lagfrågor utgå
blott från Andra kammaren; dels tillkommer det Andra
kammaren, ej den Första, att åtala ministrar m. fl. höga
ämbetsmän för ämbetsförbrytelser; dels är det inom en
af Andra kammaren uppgjord förslagslista å 3 personer
som konungen nämner ledamöterna i högsta domstolen
(»Höga rådet»), hvilken dömer i nyssnämnda mål; dels
tillsättas ledamöterna i »Allmänna räknekammaren» inom
ett tremannaförslag, uppsatt af Andra kammaren; dels
äro vissa ärenden förlagda till afgörande i »förenad
församling» af båda kamrarne, af hvilka den Andra räknar
100 och den Första 50 ledamöter.
Hollands grundlag, som låter Första kammaren utgå
ur val af korporationer, hvilka hafva samma upphof som
Andra kammaren, har således ej velat åt den förre
förläna en sådan »karaktärsskillnad» från den senare,
hvarigenom den kunde ägna sig till att blifva en konflikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
