Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Sveriges första kammare enligt motiven till riksdagsordningen och i verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVËRIGES FÖRSTA KAMMARE
251
måhända bland språklärornas ofantliga mängd den enda
rent af »roliga bok» — ansåg han tjänligt att i ett bihang
tillägga sex lektioner med ändamål att »afhålla statsmän
från att göra grammatiska bockar och skrifva på ett
otympligt sätt». Materialet till dessa mycket läsvärda och
nöjsamma varningar hämtade han från ett tal af underhusets
talman, ett tal af regenten (sedermera kung Georg IV),
statsskrifter af lörd Castlereagh, Wellington, markis
Wellesley, ett tal af strumpebandsordens prelat, lord-biskopen
af Winchester.
Det är frestande att föreställa sig, hur en granskare
med Cobbets humor och humör skulle härja i våra Första
kammar-statsmäns tal. Men den som tilläfventyrs kunde
känna någon ohåga att följa Cobbets föredöme bör kanske
besinna, att ett hufvudmotiv för engelsmannens kritiska
åtgärd icke har någon tillämplighet under Stockholms
horisont. Ty dels har man i allmänhet icke här den
meningen om betydelsen af stilens logik och
språkbehandlingens korrekthet, som uttryckes i den af Cobbet anförda
versen:
Of ali the arts, in which the learn’d excel,
The first in rank is that of writing well.
(Af alla konster, i hvilka den lärde glänser, står den främst
i rang, att skrifva väl.)
Och dels är nog Första kammar-statsmännens opinion
himmelsvidt skild från Cobbets mening att, eftersom pennan
är maktmissbrukets farligaste fiende, hvarje man bör lära
sig grammatikan, för att »med verkan förfäkta sitt lands
rättigheter och friheter». Det är en äkta engelsk tanke,
hvilken icke kan naturaliseras såsom »fosterländsk» i
nutidens Sverige.
Ehuru jag håller före, att det talade och skrifna
ordets innehåll och form ej kunna mer skiljas åt än
af-vigan och rätan på ett tyg, skall jag dock göra ett
försök att taga blott det förra i betraktande; kanske finns
det under ytan guld och ädla stenar i Första kammarens
diskussionsprotokoll. Låtom oss lyssna till kammarens
öfverläggningar om ett moment i samtidens största fråga.
Fyra gånger under de tre sista åren har kammaren haft
att yttra sig om ifrågasatt undersökning, huruvida
lagbestämmelser om arbetstidens längd kunde finnas af
behofvet påkallade äfven i vårt land: två gånger har den
föreslagna undersökningen gällt bageriyrket, två gånger
haft ett allmännare syfte, ehuru sista gången begränsadt
till blott sådana »fabriker och andra industriella
inrättningar, i hvilka arbetet genom sin art menligt inverkar på
arbetarnes hälsa.» Se här några prof på diskussionen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
