Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Rösträttsfrågans innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTTSFRÅGANS INNEBÖRD
261
II.
Felen, som man skyller parlamentarismen för, äro
talrika, delvis mycket svåra, många allt för väl konstaterade
för att kunna förnekas.
Vårdslösandet af ett eftersträfvad!, ej sällan med
föga tilltalande medel vunnet uppdrag räknas i de stora
staterna till de små, underordnade
anmärkningsanledningarna. Våldsamma uppträden, handgripligheter voro
sällsynta på den tid, då för femtio år sedan en sydstatsman
i Förenta staternas senat öfverföll och så misshandlade
den i Gamla som i Nya världen berömde Charles Sumner,
att man med skäl fruktade för den store mannens lif.
Sällsynta voro de ännu, när 1893 en konservativ af
oomtvistad rättrogenhet, Hayes Fisher, ställde till ett
»ordentligt slagsmål» i engelska underhuset. Medan den
ursprungliga, den klassiska obstruktionen, de irländska
deputerades, till det yttersta anlitade de parlamentariska formerna
och utom Storbritannien öfverskyldes af sympatien för ett
i sju århundraden utplundradt och på mångahanda sätt
misshandladt folk, har obstruktionen i Österrikes
deputeradekammare, införd af det ultra-tyska öfversitteriet och
förenad med våldsamt öfverfall enligt den vidtberömde
professor Mommsens bruksanvisning, och i belgiska
representantkammaren, införd af socialisterna, under de senaste
åren oupphörligt användt oväsen och misshandel likt rusig
pöbel på en marknad. Grekiska kammarens vapenskiften
med paraplyer har man mindre fäst sig vid, emedan man
just icke tagit på allvar de parlamentariska spel, som
uppförts af de ej alldeles äkta ättlingarne af Miltiades och
Temistokles, af Storkonungens besegrare och af de
Tiotusen.
Korruptionen är ej därför mindre förnedrande för
representationerna i flere länder, att den icke är något
nytt. Redan i slutet af sextonde århundradet har man
vittnesbörd från England, att dess idoga befolknings
affärsblick skönjde en inkomstkälla i valen till och
verksamheten i House of Commons. Det år, då ledamöterna af vår
riksdag fingo det af Geijer omnämnda betyget att kunna
köpas som boskap på torget — år 1741 — var i England
korruptionsapparaten på whig- och på tory-sidan i mycket
stark rörelse, å den förra sidan under ledning af Robert
Walpole, mutornas öfverstepräst, idkande korruption i en
skala, inför hvilken en Guizots beröring med den smutsen
(ön prend des gants — man tar på sig handskar — sade
han) jämförelsevis ter sig nästan obetydlig. Den engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
