Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Rösträttsfrågans innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
ADOLF HEDIftf
att draga vanära öfver representationen genom ovärdiga
uppträden.
En ihärdig fiende har parlamentarismen i Frankrike,
Italien, Spanien uti de klerikala partierna; och inom dem
har man iakttagit civila element, för hvilka »religionens
intresse» varit uteslutande förevändning, medan hos en
del af prästerskapet fientligheten varit mindre, måhända
just ingen. Det är förunderligt att tredje republikens
män, som låtit kongregationerna i ali möjlig olaglighets
hägn växa upp till en makt och en fara, kanske
oöfver-vinneliga, ej förstått eller kanske ej vågat — månne af
fruktan att bli stämplade som kyrkliga, katolskt sinnade
inom en till sitt stora flertal katolsk nation? — sluta sig
till eller till sig attrahera det sekulära prästerskapets
medlemmar, förbättra deras ställning, skydda dem dels mot de
prelater som gått under det vatikanska ofelbarhetsoket, dels
mot de till stor del främmande, hvarken till börd eller
tänkesätt franske män, som styra och behärska det reguljära
prästerskapet och om hvilka just gäller Gambettas ord
om kleri-kalismen-fienden, men ej om landtbefolkningens
bekanta och vänner utöfver by och bygd.
Att klerikalismen haft en fördärflig inflytelse å
parlamentarismen i Österrike och Ungern har ej saknats
tillfälle att iakttaga. Och i Belgien har det katolska
partiet sedan 1884 oafbrutet suttit vid statsrodret, som då
föll dem i händerna i följd af söndringen mellan
progres-sisterna och de gammalliberale under (den numera
bortgångne) Frëre-Orban, den belgiska rösträttsfrågans Guizot.
Hvad detta parti gjort för att inskränka parlamentarismen
till intet annat än ett samvetslöst brukadt maktmedel i
ett partis tjänst har man under denna maktperiod längre
än någon föregående haft ymniga tillfällen att iakttaga
— och det har varit revolterande förhatligt, ej minst
genom den allians med konung Leopold II, hvars innehåll
kan sammanfattas i ett så lydande aftal: konungen sätter
sitt namn under allt hvad hans klerikala ministär
förelägger honom till underskrift, och denna aftvingar sin
klerikala majoritet bifall till »Kongostatens suveräns» alla
anspråk på belgiska representationens understöd åt det
s. k. civilisatoriska verk i Afrika, åt hvilket samtiden
ryser och som framtiden skall enstämmigt förbanna.
De koalitioner af parlamentarismens vedersakare vi
härmed lämna äro alis icke värdiga att leda omdömet om
föremålet för deras kritik. Den har nog vid andra
tillfällen än i ovederhäftiga manifest och valagitationsskrifter
sökt antaga en saklig karaktär, ägnad att ingifva
förtroende. Hvad af sådan art den må innehålla återfinna vi
ganska skonlöst sagdt, men med behörig och billig hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
