- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
270

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Rösträttsfrågans innebörd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270

ADOLF HEDIftf

rättsfrågan väcktes första gången genom motion i Andra
kammaren 1869.

I den reella betydelsen åter af en fråga om såväl
rättvisan som behofvet af att låta en folkrepresentation växa
och utvecklas i jämnbredd med samhällets stora
förändringar, så att den ej kommer att i stället för detta
represen-sentera blott en minoritet, är vår rösträttsfråga mycket
gammal, i ty att hon så tillvida sammanfaller med den
om en representationsreform. Därest icke fienderna till
en utvidgning af rösträtten vore så i saknad af historiskt
sinne, att de ej äro i stånd att se att vi nu i
rösträttsfrågan ha blott en ny form för det gamla kraf som efter
1809—1810 något tillgodosågs genom de vid sju
riksdagar beslutade partiella reformerna och slutligenl865—1866
genom en principiell reform, men tyvärr byggd på icke
undersökta och därför till sin beskaffenhet alldeles
missuppfattade grundvalar, så skulle de ej skygga för, utan
inse den samhälleliga nödvändigheten af en nu i trettio
år yrkad förändring af valrättscensus.

Redan vid ingången till det tidehvarf, då vår
ståndsrepresentation genom förhållandenas makt efter Carl XII:s
olycksfulla regering i en blink förvandlad från »K. m:ts
ständer» till »Rikets maktägande ständer», utbildade och
befäste sig i arbetsformer, som ännu efter snart tvåhundra
år skönjas som grundritning till de nuvarande, framkommo
yrkanden å 1719 års riksdag från en mängd ofrälse
ämbetsmän om röst vid riksdagar för dem och andra
ståndspersoner. De erinrade att förfädernas mening ej kunde
ha varit att därifrån utesluta någon, hur ringa han än
vore, då rikets menige allmoge erhållit sådan rätt likaväl
som det förnämsta ståndet. Och när nittio år därefter,
sedan ett inkräktadt envälde, lagdt i en sinnesrubbad
konungs händer, åter släpat landet undergången nära,
ständerna kommit samman, befäste sig ståndsmakten ånyo
trots många allvarliga påminnelser från de utestängda.
De som nu hade afgörelsen i sin hand insågo dock,
ja de erkände öppet, såsom det heter i
konstitutionsutskottets den 24 mars 1810 afgifna memorial nr 36
rörande nationalrepresentationen, att »svenska allmänheten»
önskade »vår statsförfattnings fullkomnande genom en
förbättrad representation», en önskan som utskottet säger
sig ha »med riksens ständer och med svenska allmänheten
lifligt delat». Att den redan den 6 juni 1809 antagna
regeringsformen talade om »riksens ständer» och deras
åligganden, och att den innehöll en paragraf, som gjorde
grundlagsändring beroende af behandling vid två
riksdagar, kunde lika litet som några oklara ord i § 85 lägga
band på utskottets oqh ständernas handlingsfrihet. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free