Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Rösträttsfrågans innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
ADOLF HEDIftf
om milisen. Samtidigt med arbetet på konstitutionen och
hvad mera vi redan nämnt hade konungen och hans
konselj haft att, med hjälp af en tredje kommitté, syssla
med presslag och förbättrande af Valdensernas ställning,
hvilket dessa år 1898, på femtioårsdagen, med erkänsla
kommo i håg.
Af dessa protokoll skulle våra utredningsmän kunna
inhämta hvart det kan bära hän, när de styrande låta
rätta ögonblicket, det sista af flera gynnsamma, glida sig
ur händerna. Hvart skulle det ha burit, om ej Carlo
Alberto varit mera beslutsam än hans rådgifvare, och om
ej det sista bruk han gjorde af sin envåldsmakt varit att
afsäga sig den? Fort gick grundlagsarbetet, utan att
grundlagen blef sämre för det: mot den bevisas intet
däraf, att en general och konseljpresident 50 år därefter
föredrog diktatur och misslyckades med maktfullkomlighet
lika väl som med lag och laglighet.
Den 24 februari 1867 sammanträdde i Hvita salen
uti k. slottet i Berlin ett parlament, bestående af
representanter för 22 nordtyska stater. Den 17 april 1867
slöt konung Wilhelm nordtyska förbundets första riksdag
med ett loftal öfver det verk, som den på mindre än två
månader utfört. Förbundets författning, som med blott
de nödvändiga förändringarna snart skulle blifva det nya
tyska rikets, var af riksdagen och af de till nordtyska
förbundet hörande regeringarna antagen. Detta politiska
lagstiftnings verks XV afdelningar med tillsammans 79
artiklar (i .Riksförfattningen 1871 minskade till resp. XIV
och 78, enär afd. XV == art. 79 om »Förhållandet till de
sydtyska staterna» naturligtvis bortföll) förutsatte, ehuru
förberedt genom ett af preussiska regeringen uppgjordt
och af fullmäktige från de 22 staterna granskadt
författningsförslag, ett betydligt arbete. En fråga som den om
nedsättning af valrättscensus till vår Andra kammare är
en småsak i jämförelse med ett författningsverk, som till
en politisk enhet förbinder 30 millioner människor.
Rösträttsfrågan — om allmän rösträtt — var ett af de många
viktiga spörsmål — öfver hvilka alla sväfvade den om en
sammanslutning mellan många dvärgar, af hvilka 18 hade
hvar sin, 2 hade hvar sina två, 1 (Sachsen) hade 4 och en
jätte (Preussen, med sina i brödrakrig nyss gjorda
eröfringar: Hannover, Kurhessen, Holstein, Nassau, Frankfurt)
hade 17 röster i förbundsrådet. Och likväl gick det i en
handvändning, visserligen stundom under en
kommenderande påverkan, som i det mäktiga Tyskland har en mera
påräknelig verkan än i det söndrade och svaga varit fallet.
Det är icke några få och små frågor, hvarom striden
började, sedan Bismarck, förbundskommissariernas president,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
