Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Rösträttsfrågans innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
ADOLF HEDIftf
och dem som försvarat denna rättsolikhet, utgör en
hufvud-del af civilisationens historia. I Rom heter den striden
mellan patricier — som ursprungligen bildade en rof
var-stat i ordets bokstafliga mening — och plebejer. Den
bröt ock ut i slafvarnes resning, efter hvars slut vägen
mellan Capua och Rom af segraren smyckades med 6,000
korsfäste. I medeltiden och på gränsen mellan denna och
den nyare tiden föreföllo många utbrott af de rättslöses
förtviflan, af hvilka någras namn stannat kvar i
folkminnet, såsom i senare hälften af fjortonde århundradet
Jacqueriet i Frankrike och folkresningen under Wat Tyler
i England samt på reformationstiden bondeupproret, det
i så många hänseenden — i synnerhet genom en
utomordentlig framsynthet och beundransvärd billighet och
måtta i anspråken — märkvärdiga bondeupproret, som
efter ett beklagligt utbrott af hämndkänsla å
insurgenternas sida bragte Luther i det ohyggligaste raseri mot
dem — han manade, hvad i sanning ej behöfdes, att
»zerschmeissen, würgen, stechen wie tolle Hunde».
Rättsolikheten sträckte sig i vårt land som
annorstädes till alla områden, till civilrättens, till straffrättens,
till processrättens, till skattelagens, till den
konstitutionella rättens i dess flere delar. När det sista och
slutliga af reduktionsförsöken ändtligen blef verklighet, var
faran för bondeståndets undergång till en klass af
adels-trälar sannolikt nära förestående. Vid den tidpunkten
var sedan länge den grundläggning färdig som Geijer
beskrifvit i orden: Det gick med kroppsstraffen som med de slående
skatterna. De blefvo med tiden allmogens del.
Vid första påseende kan tyckas att rättslikheten inför
den allmänna civil- och kriminallagen numera är genomförd.
Men är det verkligen så? I viss mening — ja, i viss
mening — nej. Det är så i den meningen att
rättsolikheten, för så vidt den framträdde i positiva stadganden
eller formliga undantag, blifvit afskaffad; dock stå fall
kvar af skenbar likhet och verklig olikhet, såsom vid
bötesstraffet, där ett belopp betyder ingenting för den
ena och svår försakelse för den andra, och
förvandlingsstraffet för den som ej mäktar betala medför skymf
inför opinionen, medan bötesansvaret t. o. m. kan bli
obemärkt, i alla händelser snart glömmes. Men med
undanröjandet af olikheten, där den berodde, såsom vi nyss
yttrade, af positiva stadganden och formliga undantag,
skulle dock, äfven om detta skett fullständigare, likheten
ej vara vunnen. De maktägande, som ursprungligen
stiftade lagen och därvid läto sig ledas uteslutande af sina
intressen, ha på två sätt vårdat sig om dessa. Först
qqh främst het de direkt tillerkänt sig fördelar som för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
